Lyckan finns i de tråkiga stunderna.
Livet är aldrig tråkigt.
Det är vi människor som är tråkiga.
Varken djur eller växter eller något annat levande har någonsin tråkigt, det är det bara människan som har.
Vi är ena riktiga tråkmånsar.
Därför måste vi alltid sysselsätta oss med något, få något att hända. För vi står inte ut med vår egen tråkighet.
Därmed går vi miste om den sanna lyckan.
För den finns i att möta och bli vän med vår tråkighet.
Det handlar om att kunna vara ensam, utan något att göra, att bara vara.
Innan vi lär oss det kommer tråkigheten alltid att följa oss som en skugga.
Vi kan försöka smita ifrån den, genom att ständigt söka sällskap och ständigt vara sysselsatta, men det är omöjligt. Den återkommer gång på gång.
Det sägs att det är bra att uppleva tråkighet ibland, men det är bara ännu en undanflykt för att slippa möta oss själva.
Det är helt onödigt att ha tråkigt.
Tråkighet är bara ett bevis för att vi undviker livet.
För livet är aldrig tråkigt. Och människan är en del av livet, och därför är tråkigheten egentligen något onaturligt hos oss.
Varje stund i livet är lika fascinerande som någon annan, och varje stund i en människas liv är lika fascinerande som någon annan.
Det gäller bara att bli medveten om och se att det är så.
I den insikten ligger lyckan.
Vad kom först, ägget eller hönan? Att göra det man brinner för och glädjen föds ur det eller glädjen inuti som driver en mot att göra sådant man får glädje av? Ingenting är statiskt så varför inte bara acceptera att man har tråkigt ibland också. Och varför skulle det vara något negativt med det, eller positivt för den delen. Det bara är. Acceptans.
Precis, om vi kan acceptera att saker och ting är som de är då försvinner tråkigheten. Den lever på att vi göder den med tanken att den är negativ.
Nej djuren har aldrig tråkigt, förutsatt att de får leva det liv de är ämnade till. Det innebär att de är verksamma med de aktiviteter de är skapade att syssla med. T.ex. en häst betar tjugo timmar i dygnet. Fyra timmar ägnas åt vila. Se på ett bi, det är en del av ett samhälle där var och en har sin specifika uppgift. De går an åtta timmar per dag, samlar nektar, pollen, bygger yngelkamrar och matförråd, matar ynglen. Nej de har inte tråkigt för de gör vad de är avsedda till. Se på rävar i en rävfarm. De har garanterat tråkigt. De är stressade. Uppvisar grava tecken på stress och ofantliga störningar. På grund av att de är förhindrade att leva det liv de är skapade för. På samma sätt är det med människan. Människan är inte skapad att sitta för sig själv och ha tråkigt. Även människan är skapad att vara verksam. Som du skrev i din tidigare post, eller det var det där citatet, de lyckligaste människorna hittar man odlandes dahliaknölor, byggandes en segelbåt eller klättrande i bergen. De är verksamma, de har hittat en passion i sitt liv. De är skapande. Det måste vara balans mellan verksamhet och vila. Om det bara är vila, bara overksamhet, bara sitta utan att göra något, då är det som med farmrävarna. Man har tråkigt så till den milda grad att man klättrar på väggarna. Det är en stress. Är det bara verksamhet är det kanske en flykt. Stressigt alla gånger. Se på djuren, de är verksamma den tid de ska med det de är ämnade till för att sedan vara fullständigt avslappnade och vila. De har balans.
Jovisst, balans är det vi ska ha. Och att göra det vi är här för. Det gäller naturligtvis djur också. Men frågan är om vi kan göra det innan vi gått bortom vår tråkighet? För även att verksam med saker och ting kan vara oändligt tråkigt om vi bara gör det av ren rutin.