En konfirmation och en begravning förde häromdagen in på Gud, Jesus och den heliga anden, eller med andra ord, fadern, sonen och den heliga anden.
Den så kallade treenigheten, känd från bibeln.
Treenigheten må vara uttryckt i religiösa sammanhang, men den är egentligen inte bunden till någon traditionell religion, utan är helt enkelt en beskrivning av verkligheten.
Alla de stora religionerna har samma grund, de beskriver verkligheten, och eftersom de är skapade av människor utgår beskrivningarna från människan. De beskriver samma verklighet, men ur olika perspektiv.
Verkligheten är levande och förändras, men det finns fenomen som går över både tid och plats och det är det som beskrivs i treenigheten. Därför är den levande även i dag.
Fast den treenighet vi känner till beskriver bara halva verkligheten. Det som ”glömdes” bort i den ursprungliga versionen var modern och dottern.
För hur kan det finnas en son, ett barn, utan att det finns en mor? Hur vi än vrider och vänder på det kan ett barn inte bli till enbart med en fader. Och bevisligen finns det inte enbart ett barn, en son, utan också en dotter, kvinnan.
Det är bara det att de historiska berättelserna i huvudsak skrevs av män, och det manliga självidealet har under lång tid förhindrat mannen att ge kvinnan hennes plats i historiebeskrivningen. Kvinnan har spelat en lika stor roll i den mänskliga historien som mannen, och att hon inte har lika stor plats i historiebeskrivningen visar bara hur skev den är.
Det finns förresten ingenting som skrämmer män mer än kvinnor.
Män kan bege sig ut i krig och se döden i vitögat och de kan utmana de största faror, men de vågar inte möta kvinnan som sin jämlike.
För att återgå till treenigheten, den fullständiga versionen.
Gud, fadern, är ingen gammal gubbe som sitter uppe i himlen, utan livet självt, och inkluderar även modern för livet behöver både fadern och modern för att skapa mera liv.
Den heliga anden är den energi som genomsyrar allt, och utan vilken ingenting skulle leva. Vi kan kalla den för den heliga anden, för livsenergin, för den kosmiska kraften eller för något annat, men det är samma energi vi pratar om.
Sonen är ingen annan än vi, du och jag som man och kvinna. Därför finns också dottern, även om hon inte nämns i samband med treenigheten. Om en kvinna skrivit bibeln hade det hetat modern, dottern och den heliga anden. Fast å andra sidan är kvinnan inte lika självcentrerad som mannen, så hon hade nog sett till helheten.
Treenigheten utan modern och dottern beskriver bara halva verkligheten.
Sonen och dottern är alltså vi, nu levande människor. Vi är lika speciella som Jesus. Han levde på sin tid, vi lever nu.
Det här gäller för övrigt också centrala individer i andra religioner, som Muhammed och Buddha och så vidare. De förkroppsligar den mänskliga dimensionen i religionen.
De övernaturliga historier som byggts kring dem ska inte tas bokstavligt, utan är en form av symbolspråk. Alla de stora religionerna bygger på samma grund, därför att det bara finns en verklighet att beskriva, och oavsett vem av de här förkroppsligade individerna vi pratar om symboliserar de alla samma sak, människan.
Det är mycket möjligt att de här individerna någon gång vandrat här på jorden, men i sådana fall var de helt vanliga människor och levde på sin tid.
Nu är det vi som är här, och avgör hur världen ser ut och utvecklas. Vi kan inte leva genom det som varit, utan vi kan enbart leva genom det som är, här och nu, genom oss själva.
Så treenigheten är fullt levande, och inte bara fadern och sonen, utan även modern och dottern. Vi befinner oss mitt i treenigheten, som söner och döttrar till livet, fadern och modern, och andades den heliga anden i varje andetag.