I går var jag en tur till Åbo i arbetets tecken. När jag ändå var dit och hade bil, och tog mig tid, passade jag på att köra i samma spår som jag vandrade förra sommaren. På vägen ner tog jag den sydliga delen av rutten och på vägen upp den nordliga delen, vilket betydde att jag då körde i motsatt riktning mot vad jag vandrade.
Det heter att en gång är ingen gång, och jag kände mestadels inte alls igen mig och tänkte; gick jag faktiskt här?
Så kanske allt bara var en dröm?
Fast visst kände jag igen en del, som vindmöllorna vid Mäntyluoto, skylten som visade mot Preiviiki (fast jag missade vägen från Luvia till Björneborg i går och kom inte via Preiviiki och Viasvesi, där ett par grannar kom med picknick på mc då i fjol), gården där jag tältade i Luvia, campingen vid Pyhäranta, vägskälet där jag slog upp tältet mitt i natten i Mietoinen.
Andra saker var förändrade.
Låg inte bed&breakfasten i Sastmola på andra sidan vägen förra året?
Var det faktiskt grusväg mellan Luvia och Euraåminne?
Visst har väl parkeringen utanför affären och baren i Vittisbofjärd minskat sedan sist?
Kommentera