Det hävdas att robotar i framtiden ska ta över allt mer av de uppgifter som människan sköter i dag, och inom en del områden har de också gjort det i stor utsträckning.
Några rader i en tidning förkunnar att när en robot väl är betald kan den arbeta dygnet runt, utan krav på lön och semester.
Det sista är förvisso sant, delvis i alla fall, för robotar slits också och kräver underhåll. Och för det underhållet behövs människor, och det är också människor som skapar robotarna, även om robotar också kan bygga robotar, men någonstans i det hela utgår det ändå från människan.
Livet skapar inga robotar, det är det människan som gör.
Det är positivt om robotar kan ersätta en del mänskliga uppgifter, för finns det uppgifter som robotar sköter bättre så ska de göra det. Då kan människan ägna sig åt mer meningsfulla uppgifter, för människan har trots allt en skaparglädje som robotar saknar.
Är robotar då så mycket slitstarkare och uthålligare än människan?
Allt som används slits, och även robotar och maskiner måste ibland förnyas, dels på grund av slitage och dels på grund av att det kommer nya och effektivare versioner av dem.
En robot kan gå dygnet runt, utan krav på lön och semester påstods det i tidningen. Är det inte precis så den mänskliga kroppen också fungerar?
Hjärtat pumpar, lungorna andas och alla cellerna arbetar dygnet runt, utan krav på ersättning, annat än påfyllning av bränsle nu och då. Den mänskliga kroppen fungerar dessutom under 70, 80, 90, ja till och med över 100 år.
Hur många robotgenerationer hinner slitas ut eller annars bli utbytta under den tiden?
Robotar i all ära, men vi ska inte underskatta oss själva och vår betydelse.
Vår kropp är uthålligare än de flesta robotar, och där en robot kan bytas ut mot en annan robot är varje människa helt unik. På en arbetsplats kan en människa naturligtvis bytas ut mot en annan människa eller mot en robot, men ingen kan fylla en annan människas plats i livet.
Kommentera