På en arbetsplats;
arbetsdagen börjar, och sedan följer det viktiga, kaffepaus, lunch, kaffepaus och arbetsdagens slut. Däremellan gör man vad man nu gör.
Allt sker enligt ett inrutat mönster, och allt följer klockan. Klocktiden är det som styr.
Så mycket av det människan gör i dag gör hon inomhus, och med klockan som styrmedel.
Går vi ut i naturen upphör plötsligt all klocktid. Där är det i stället solen som styr, solens uppgång och solens nedgång. Det är solen som påminner oss om att tiden existerar i naturen, samt naturens skiftningar och att vår kropp genom hungerkänslan påminner oss om att det är dags att äta.
I övrigt är vistelse i naturen en vistelse i det tidlösa.
Människans plats är i naturen, och det är det tidlösa som är det verkliga. Det vi gör enligt klocktiden på en arbetsplats är bara ett spel.
Naturen låter oss se oss själva sådana vi är, tidlösa varelser i en tidlös verklighet.