Vi lever i ett universum fyllt av visdom.
Den finns överallt omkring oss.
Se bara på naturen, träden vet exakt när de ska släppa löven på hösten och bilda nya på våren, knopparna vet exakt när de ska slå ut i blom, djuren har inga som helst identitetsproblem.
De behöver inte heller gå på kurser för att veta hur ett av naturens mest grundläggande fenomen, att föda fram nytt liv, går till.
Såvitt vi vet finns det bara en varelse i hela universum som tappat kontakten med verkligheten och visdomen, och det är människan.
Visdomen bor i oss också, men vi är inte medvetna om den.
Vi söker den på alla möjliga ställen, i böcker, hos auktoriteter och en massa andra platser.
Trots att vi inte kan få kontakt med den på något annat sätt än genom att först få kontakt med oss själva.
Det som hindrar oss är att vi tillbringar så mycket tid i det som varit eller det som ska komma.
Allt annat lever i den här stunden, och det är bara här och nu vi kan vara i kontakt med verkligheten och visdomen.
Vi är visdom, vi har bara gått vilse i verkligheten och glömt det.
Vi lyssnar så mycket till kunskapens högljudda budskap, att vi missar visdomens tysta budskap .
Visdomen för inget väsen, den finns i tystnaden och kan därför lätt förbises.
Den hörs inte, den syns inte, ändå finns den överallt.
Kommentera