Så var ännu ett skolår avslutat, och blomstertiden är på kommande.
Dottern gick ut åttan, med avsevärt högre vitsord på betyget än vad någon av hennes föräldrar hade på sin tid 🙂
Det är glädjande, även om det naturligtvis hade varit lika okej att hon haft lägre vitsord.
För vad har vi för rätt att ställa högre krav på andra än vad vi själva är beredda att leva upp till?
Egentligen bryr jag mig bara om vitsordet i de ämnen jag är intresserad av.
Det är en sund inställning. Ingen kan vara bra på allting, utan var och en har sin speciella uppgift här i livet. Vi sätter i allmänhet alldeles för mycket energi och tid på att försöka förbättra sådant vi är dåliga på, i stället för att utveckla det vi är bra på.
Då kan man också fundera över skolan överlag, och vad den egentligen ger. Den är fortfarande väldigt inriktad på teori och kunskap, men teori och kunskap utan praktisk anknytning tenderar att falla i glömska.
Ta till exempel det att man lär sig sitt lands floder eller älvar utantill. Man kan lära sig att rabbla dem och kommer ihåg dem tills man haft ett prov där de är med. Sedan glömmer man dem.
Av Finlands älvar kan jag själv på rak arm nämna en, Kyro älv. Och den känner jag till därför att jag har en praktisk anknytning till den, i och med att jag passerar den varje gång jag åker till och från Jakobstad.
Om jag i övrigt tänker tillbaka på mina tolv skolår, nio år i grundskolan och tre år i gymnasiet, så är det, med tanke på den långa tiden, förvånansvärt lite kunskap som lämnat kvar.
Det är mest sådant som jag är eller har varit intresserad av och sådant som jag haft en praktisk nytta av som jag kommer ihåg.
Dagens skola går också i stor utsträckning ut på att alla i jämlikhetens namn ska få samma undervisning, men det är ju inte jämlikhet. Människor är olika, även barn och unga, och jämlikhet är att alla ges möjligheter utifrån sina förutsättningar.
Den obligatoriska skolan upplevs ofta som ett måste, och väldigt mycket tid och resurser satsas på att undervisa sådant som man senare inte har någon som helst nytta av.
Hur mycket mera inspirerande och givande skulle skolan upplevas om var och en elev fick ägna det mesta av skoltiden åt sådant de är intresserade av och utveckla sina medfödda talanger?
För det är ju det man har kommer ihåg och har nytta av senare i livet.
Och avsikten med att vi är bra på olika saker är just för att vi ska befrämja och utveckla dessa egenskaper.
Kommentera