För att lite spinna vidare på det här med att bli censurerad i förra texten, det handlar ju inte bara om dem som blir censurerade i det offentliga, utan det är ett bredare fenomen
…människor som ser saker på ett annat sätt än majoriteten och den allmänna opinionen har väl alltid mer eller mindre blivit betraktade som lite udda och misstänkta, och blivit åsidosatta
…men det som skett de senaste knappa tre åren har tagit det till en helt ny nivå.
Inom det psykosociala, när det gäller den psykiska hälsan, talar man om marginalisering, när människor blir utstötta och till och med isolerade
…och marginalisering är ett begrepp man väl kan använda om den situation de människor som ser saker på ett annat sätt utsatts för de här åren.
Många har blivit, och blir fortsättningsvis, utstötta av samhället, avvisade av familj, vänner och bekanta, för att inte tala om att man utsatts för trakasserier och en del till och med för både hot och rent våld
…man har marginaliserats och fåtts att uppleva sig ensam, isolerats kan man rent av säga.
Jag ser det själv med all tydlighet, när man knappt har någon, eller på sin höjd ett fåtal, att ventilera med, men jag har den lyckliga och lyxiga förmånen att jag alltid varit van att vara ensam, och jag drar mig snarare undan av fri vilja än att jag känner mig åsidosatt
…jag är tacksam över ensamheten, den har under årens lopp gett mig många insikter, mycket styrka
…vilket gör att jag inte har några problem att stå upp för det som jag känner och vet i mitt hjärtas hjärta är sant och rätt när det är läge för det, även om jag så skulle stå ensam
…och det är inte för att låtsas vara bättre än någon annan, utan för att det kommer naturligt.
Ensamheten har också öppnat många dörrar, som knappast öppnats om jag haft sällskap
…inte minst när jag rest och vandrat en hel del ensam.
Det är lite som Billie Jean säger;
Det finns inget jag njuter mera av än att sköta mina egna affärer, finna nya sätt att växa, och trivas i tystnad. Du säger antisocial. Jag säger frid.
Vi är så rädda för ensamheten, och vi får lära oss att det normala är att vara social och passa in, och redan innan vi förstår vad som händer mer eller mindre tvingas vi in i den sociala anpassningens tvångströja.
Det är klart, det är inte roligt att bli åsidosatt och isolerad
…men samtidigt, om man tar ensamheten på rätt sätt, kan det här vara en stor gåva, det ger en möjlighet till sådant som att lära känna sig själv, den människa man alltid har med sig.
För att alltid vara beroende av sällskap är också en form av beroende, och vi behöver ensamheten för att lära känna oss själva.
Det är i ensamheten vi lär känna oss själva i grunden, och det är bara genom att känna oss själva vi kan känna andra
…vilket är en förutsättning för medkänsla och gemenskap.
Den kanske största orsaken till att människor är oroliga och konfliktfyllda, och därmed skapar en orolig och konfliktfylld värld är för att man aldrig lär känna sig själva.
För att låna några ord av Vickie James;
Vi kan inte förlita oss på att andras ljus ska leda oss genom livet, vi måste upptäcka vårt eget ljus. Det är speciellt i turbulenta tider när en annans ljus inte kan hittas som vi vänder oss inåt och finner vår egen flamma. Insikten om den eld som glöder inom oss är ett stort språng framåt på vägen mot självupptäckt.
Dessutom är ensamheten själva grunden i vår tillvaro
…för även om vi till exempel ser en solnedgång med någon vi har när och kär kommer vi att uppleva den på olika sätt, därför att skönhet är en subjektiv upplevelse, liksom alla upplevelser är
…och det är i ensamheten vi kan finna stillheten och tystnaden, det är där vi kan finna frid och harmoni.
Så nej, det är inte bra och rätt att bli censurerad och åsidosatt
…men vi kan vända det som ser ut som en försvagning till att bli en styrka.
Det är genom utmaningar vi växer och stärks, inte genom bekvämlighet.
Framförallt kanske styrka att hålla ut under en tid, för det är alltid bara en fråga om tid innan sanningen hinner ifatt falskheten och lögnerna
…och det är precis det som sker nu, sanningen nafsar redan i hälarna på den falskhet som under lång tid sprungit runt jorden och spridit sig.
Några andra röster om ensamhetens gåva;
Ibland förstår människorna omkring dig inte din resa. De behöver inte förstå, den är inte för dem.
Det är underbart att vara allena. Att vara allena betyder inte att vara ensam. Det betyder att sinnet inte är påverkat och förorenat av samhället.
– J.Krishnamurti
Jag har aldrig funnit en kamrat som är så sällskaplig som ensamheten.
– Henry David Thoreau
Lär dig att vara ensam och gilla det. Det finns inget mera befriande och kraftgivande än att gilla sitt eget själv.
– Mandy Hale
Vandra med Gud och du ska aldrig vandra ensam.
– Okänd (är osäker på källan)
Och slutligen, om ensamheten upplevs som tråkig eller roande är i första hand en fråga om inställning
…jag vet inte vem som uttryckt det här, men det är ett känt uttryck, och kan vara en givande gåva att bära med sig, om man har förmågan att praktisera det;
Välsignade är vi som kan skratta åt oss själva, för vi ska aldrig upphöra att vara roade.
Ju bättre vi känner oss själva desto mindre tar vi oss själva på allvar, och desto mer roande blir det att vara den man är.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för ocensurerade delningar från världen (i alla fall ocensurerade av mig), och även av ensamhetens gåva.
Kommentera