Känner att jag måste öppna fönstret efter gårdagens text, och få in lite frisk luft. Men först ut med lite mera unkenhet som ligger kvar.
För att ta utgångspunkt i gårdagens text om att vara fånge i Finland.
Det att man måste vara i karantän då man kommer in i landet är en sak, det handlar om att förhindra smittospridning. Men att inte få lämna landet är inte en fråga om smittospridning, det är fråga om ren och skär maktutövning.
Att vi är medborgare i ett land betyder inte att vi är statens egendom. Det skulle likställa oss med boskap, och frånta oss vår mänskliga frihet.
Vi föds som individer ur livet, inte som medborgare i ett land.
Nationalstaten är en mänsklig skapelse, som hade en början och som en dag kommer att ha ett slut, övergå i något annat. Allt som har en början har också ett slut.
I bästa fall skulle coronaviruset kunna föra med sig en sådan övergång, en övergång till en ny form av gemenskap.
För nationalstaten är en konstgjord form av gemenskap, byggd på gränser som inte existerar annat än i människors föreställningsvärld och som streck på papper. I verkligheten finns inga gränser, vi lever i en gränslös värld.
Nationalstaten är i grunden ett verktyg för makten att styra över massan. Det har under historiens gång skett en mängd grymheter i dess namn. Den har åtföljts av våld och övergrepp, splittring och uppdelning, krig och konflikter. Våldsmonopolet är ju dessutom en av själva grundpelarna i staten.
Genom staten lovar makten oss trygghet mot att vi ger bort vår frihet. Det gör den med hjälp av rädsla som redskap. Det här är extra tydligt i dag då många människor är slagna i rädslans bojor, låt vara på grund av ett virus men makten är inte sen att utnyttja detta.
Det är de rädda som styr världen, för makt är också grundad på rädsla. En trygg människa behöver inte utöva makt över andra.
Tänk om de älskande skulle styra världen, men det kommer inte att ske. Därför att den som älskar inte har något behov av att styra världen.
Självklart kan makten heller inte ge oss någon verklig trygghet, för den enda sanna tryggheten finns hos oss själva.
Det finns en verklig frihet och den har ingenting alls med någon stat eller regering att göra. Det är en mycket större frihet än vad den begränsade makten någonsin ens kan föreställa sig.
Makten kan begränsa vår fysiska frihet, men den här friheten har den ingen makt att begränsa.
Vi kan kalla den själslig frihet, eller individuell frihet, och den har inget som helst med självisk egoism att göra.
Den är en gränslös frihet som inkluderar alla människors frihet.
Den här friheten finns i insikten om att trots maktens alla gränser lever vi i en gränslös verklighet, där vi alla vandrar på samma jord och andas samma luft, livnärda av samma sol, under samma himmel.
Det är en frihet ingen kan ta ifrån oss.
Det är en frihet som finns här om vi vågar lossa rädslans bojor, och lita till den inre tryggheten, den enda, sanna trygghet som finns. Och tillåta samma för andra, därför att endast den som ger andra frihet har frihet själv.
Den friheten är fröet till äkta gemenskap.
Kommentera