Så här i en text för några dagar sedan;
…av lek och kel,
med hela kroppen,
inte enbart knoppen.
Lek och kel handlar om kroppen, har inget att göra med knoppen.
Knoppen, huvudet, kan i bästa fall tänka på lek och kel, men det är genom kroppen vi kan uppleva det.
Knoppen kan tänka på livet, kroppen låter oss uppleva livet.
Inte bara det
…kroppen är en källa till visdom och intelligens
…något knoppen inte kan nå, därför att den inte kan förstå
…att kunskap inte är visdom och intellekt inte är intelligens.
Kunskap och intellekt göds från det yttre, visdom och intelligens göds från det inre.
Kroppen är en skapelse av naturens och livets stora kraft, tänkandet är ett begränsat verktyg vi har möjlighet att använda.
Överlag sätter vi i dag alldeles för stor vikt på knoppen, och för lite på kroppen. Ja, alltså i ren fysisk vikt sätter nog de flesta alldeles tillräckligt på kroppen också, men här syftas på vad vi anser vara viktigt och värt att lyssna på.
Av någon anledning har vi fått för oss att knoppen är det centrala i vår tillvaro, medan kroppen är något vi kan försaka.
Förvisso har knoppen, genom hjärnan, vissa centrala uppgifter i styrandet av kroppens funktioner, men den är ändå bara en del av kroppen.
Vill vi verkligen uppleva livet behöver vi låta hela kroppen vara med.
För att förstå livet och den här tillvaron vi lever behöver vi lära oss att lyssna mera till kroppen än till knoppen
…inte bara därför att kroppen är en direkt källa till visdom och intelligens
…utan också för att det är genom den vi kan uppleva lek och kel, smärta och njutning och en massa annat
…det vill säga livet självt, något vi inte kan göra genom knoppen.
Kommentera