I dessa tider av mänskliga konfrontationer, med våld och hatprat och rädsla, inget nytt i sig men det är en intensiv period just nu, testas människans förhållande till det som skrämmer henne.
Om vi har kommit upp så pass mycket att vi sett ens en glimt av ljuset måste vi inse att det är ditåt vi ska. Vi växer genom att utsätta oss för ljuset. Att krypa ner och försöka bekämpa mörkret är inte bara ett fullkomligt hopplöst företag, det får oss också att krympa som människor.
Det är ändå så lätt att dras ned i mörkret, och hur skrämmande det än är där nere är det en bekant värld, och ljuset kan också vara främmande och skrämmande. Det spelar ingen roll om det är våra inre demoner eller något i det yttre som skrämmer oss, all vår rädsla finns inombords. Det finns ingen yttre rädsla som kan drabba oss.
När vi sänker oss ner till samma nivå som det som skrämmer oss är det som att försöka bekämpa mörkret med mörker. Det enda det kan resultera i är att det blir ännu mörkare, och vi blir ännu räddare.
Vi kan inte utrota mörkret, vi kan bara tända fler och fler ljus. Det här ljuset finns inom oss, inom varenda en av oss. Men även mörkret finns inom oss alla, och det handlar inte om att vara mot mörkret utan om att vara medveten om det och förstå det. Då behöver vi inte låta oss dras ner i det, utan kan välja att låta ljuset leda oss.
Mörkret har ingen makt att släcka ett ljus som brinner, men ett brinnande ljus kan få många andra ljus att tändas.
Världen befinner sig i ett omvandlingsskede, och vi kan inte vänta på att de politiska ledarna ska tända ljusen, de är snarare en del av mörkret därför att maktspelet är ett mörkerspel, utan det är vi själva som måste tända dem.
Det är människor vars inre ljus brinner som är den nya världens ledare.
Kommentera