Alltså, jag förstår inte.
Varför måste vi människor skapa problem av allting?
Urmakare skapar klockor. Skomakare skapar skor. Problemmakare skapar problem.
Och det sistnämnda är vi nästan allihopa.
Jag är själv en mästare på det.
Situationer i livet kommer vår väg, och dessa i sig är inte problem, de är livet helt enkelt, utan det är vi som gör dem till problem.
Vi omvandlar livets gång till problem, därför att i form av problem ger de oss så mycket, något att sysselsätta oss med, något att fylla vår tankevärld med. De ger oss vår identitet, eller i varje fall en del av den.
Hur skulle livet vara om vi slutade förvandla allt till problem, och i stället började se det för vad det är, det naturliga livet?
Livet handlar inte om evig trygghet och bekvämlighet, utan om att möta allt längs vägen som det kommer, och kan vi göra det i balans går vi helt enkelt igenom det vartefter det kommer.
Det finns inga andra problem än de vi själva skapar, i övrigt finns det endast situationer, vilka vi antingen kan se som problem eller som möjligheter eller som något annat.
Det måste komma en dag då vi blir trötta på vårt ständiga problemmakeri, den dagen kommer vårt liv att förändras.