Många människor är fulla av tomhet.
Stunder av tråkighet, meningslöshet.
En tomhet vi försöker fly.
Tomheten är inte farlig.
Den är själva förutsättningen för allt att existera.
Se bara på rymden. Den är full av tomhet.
Fast tomheten är inte tom, den är full.
Vi uppfattar rymden, luften, som tom, men i själva verket är den full. Full av sådant vi inte ser, men som finns där. Om den var tom skulle vi inte finnas till.
På samma sätt är människans tomhet, hur verklig den än upplevs, en illusion.
Vi är fulla, inte drucket fulla, utan fulla av liv.
Det är tack vare den fullheten vi lever.
Tack! Kul att läsa dina tankar. Tack för att du delar med dig till mig.
Googlade på – att ta glädje på allvar och kom till din blog.
I en värld som tar glädjen på allvar råder friskhet.
Tänker på hur glädje och allvar behöver varandra med orden (som jag inte förklarar) – Allvar utan glädje är som glädje utan allvar.
Irriterar mig på att, skriver jag om glädje så tas jag inte på allvar av visa. Men samtidigt, jag kan inte bli älskad av alla.
Hej Jimmy! Tack för din respons!
Det som du skriver om allvar och glädje behöver ingen förklaring. Det talar för sig självt, och det är precis så det är.
Vi kan inte bli älskade av alla, det är sant, men vi kan vara glada ändå 🙂