Vi svävar på tillfälligheternas löv genom verkligheten.
Livet är inte en lavin som rusar framåt i en riktning. Det är snarare ett löv som tar oss från den ena tillfälligheten till nästa. I det eviga ögonblickets långsamma framskridande.
Det är bara det att vi så sällan är på plats i ögonblicket, och kan ta del av alla de tillfälligheter och möjligheter som ständigt är närvarande.
Vi befinner oss antingen i minnen av det förgångna eller i planer för framtiden.
Och vi rusar framåt genom tidens ständiga rörelse.
I stället för att sväva framåt på tillfälligheternas tidlösa löv.
Tiden, minnen och planer har alla att göra med det som sker i det yttre, runtomkring oss.
Det tidlösa tillfälligheterna har att göra med det som sker i det inre, inom oss.
Det är det sistnämnda som är det verkliga.