Det här är det 500:e inlägget på bloggen. Det firar vi med en text från Edgar Mitchell, en av de få människor som varit till månen och grundare av Instiute of Noetic Sciences (Institutet för noetiska vetenskaper). Längst ner finns en video med Mitchell (6 min).
Då jag åkte till månen var jag en praktiskt inriktad testpilot, ingenjör och vetenskapsman. Min erfarenhet hade visat mig bortom allt tvivel att vetenskapen fungerar. Men under Apollo 14 färden upplevde jag något annat, och det motsade min uppfattning som praktisk ingenjör. Det började med den hisnande upplevelsen av att se planeten Jorden flytande i den oändliga rymden.
Närvaron av gudomlighet blev nästan påtaglig, och jag visste att livet i universum inte bara är resultatet av en slumpmässig process. Den här kunskapen kom till mig direkt – noetiskt. Det stod klart att universum har mening och riktning. Då gick mina tankar till det dagliga livet på planeten. Med det förändrades min känsla av förundran gradvis till närapå ångest.
Det verkade som om människorna är omedvetna om sin individuella roll i – och sitt individuella ansvar för – framtiden på den här planeten. Vetenskapen med alla sina teknologiska bedrifter har en begränsad världsbild.
När vi ser vår verkliga samhörighet med naturens process och universums funktion – som jag såg så tydligt från Apollofarkosten – kommer det gamla sättet att tänka och bete sig att upphöra.
Genom historien har människor försökt lösa olikheterna mellan sina objektiva metoder och sina subjektiva upplevelser – mellan det yttre och det inre. Mänskligheten behöver höja sig över det personliga till det transpersonella, från självmedvetenhet till kosmisk medvetenhet.
De senaste 40 åren har Institutet för noetiska vetenskaper varit banbrytande i sammanlänkandet av forskning i den yttre och den inre rymden. Det är den yttersta fronten i människans försök att förstå sig själv och universum.
Det här förbundet mellan huvud och hjärta, insikt och instinkt, kommer att se till att vetenskapen förstår den icke-materiella delen av verkligheten likaväl som den känner den materiella delen, vår kunskap kommer att bli visdom, vår kärlek till makten kommer att bli kärlekens makt, och den universella aspekten av kosmisk medvetenhet kan då stiga fram.
När jag såg på jorden genom den smala porten i Apollofarkosten hade jag en vision för världen. Jag grundade Instiutet för noetiska vetenskaper för att göra den visionen verklig, att hjälpa mänskligheten att nå sin fulla potential – en vision född från ett nytt perspektiv.
Institutet för noetiska vetenskaper sammanför antikens visdom med modern vetenskap för att utforska vår sammankoppling genom utbildning, gemenskap och tillämpning. Jag inbjuder dig att utforska din inre värld djupare genom forskning, utbildning, praktisk tillämpning och resurser tillgängliga genom IONS.
”genom den smala porten” – den närmast intill liggande möjligheten att se det ofattbart stora sammanhang som vi är en del av.
Kan vi utnämna denna sajt till ”den smala porten” som öppnar mot de stora sammanhangen.
Tack för sidor som gått!
Ole
Den utnämningen tackar jag så mycket för! Tack själv för att du besöker bloggen!