I forna tider ristade människor in budskap på runstenar eller på grottväggar och dylika ställen
…i form av symboler för eftervärlden att tolka och försöka förstå.
Nutidens människor låter rista in budskapen på sin egen kropp
…och budskapen följer med människan i graven.
Det finns någon slags symbolik i det här
…forna tiders människor levde för dagen men hade förtröstan inför framtiden
…dagens människor lever för sig själva, och tror att allt tar slut när de själva dör
…eller hur man ska se på det.
Sedan finns det i alla tider människor vars själva liv är ett budskap som gör dem odödliga, som gör att de lever kvar långt efter att de fysiskt är borta, oavsett om de skriver ner ett enda ord eller ristar in en enda symbol eller inte.
De är i sig själva symboler för den eviga sanningen.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för delningar från en symbolisk värld.