Hela världen är engagerad i världen
…med ständiga slitningar, motsättningar, begär och så vidare
…med små stunder av gemenskap, glädje och lycka däremellan
…följt av fler slitningar, motsättningar och begär.
Det finns knappast något mera energikrävande och uttröttande än världen
…den är en trubbelplats för att återanvända den beskrivning jag nyttjade för någon dag sedan.
Men det finns någonting bortom världen
…ett oändligt hav, ett hav av stillhet, tystnad och harmoni.
Vem kan se havet?
Det kan inte ses med de vanliga ögonen för det är inte ett hav någonstans där ute, det kan bara ses med de djupare ögonen för det är ett hav inom oss själva.
Havet är inte en fantasi.
Världen är en fantasi, med sin flyktighet, sin ständiga föränderlighet, med alla de föreställningar genom vilka vi ser den
…och världen kan åstadkomma större och mindre vågor på havets yta, men även om vågorna ibland är höga och upproriska är havet opåverkat i sin oändlighet.
Det oändliga havet är verkligheten
…tidlöst, gränslöst och formlöst, ja, även ordlöst, omfattande allt.
Det är vårt hem, och vi bär det alla i vårt hjärta
…den insikten är ett av de mest praktiska verktyg vi kan ha i tillvaron.
För ju mera hemma vi är i havet desto mera kan vi bara iaktta de världsliga vågorna där de kommer och går, eller surfa på dem om vi väljer det, i stället för att låta oss uppslukas eller dras med av dem
…hemma i stillheten, tystnaden och harmonin.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för delningar från oändlighetens hav, och vågorna på dess yta.