En fråga gav mig möjligheten att inse det omöjliga i att förklara det oförklarbara, det jag skriver, frågan som gällde en av mina världsliga texter var i fri omskrivning, hur jag vet det jag skriver, och hur jag kan veta att det är så.
Svaret är att jag inte vet, det enda jag vet är att när jag är öppen och inte vet kommer insikterna och orden som av sig själva
…jag kan inte ens kalla dem mina, utan de kommer till mig och jag förmedlar dem vidare.
Det här att texterna föds ur det spontana kan bara förstås av den som har egen erfarenhet av det
…och det finns en tillit i det här, man vet utan att kunna förklara det att man har en stabil grund att stå på, till skillnad från om man utgår från åsikter och spekulationer vilka erbjuder ett svajigt underlag, något jag överlag försöker undvika.
När en text är färdig är den färdig, det finns väldigt sällan något att tillägga, och ifall jag försöker gå in på förklaringar leder det nästan alltid in i en återvändsgränd
…jag är ingen expert på något överhuvudtaget, och inte en sådan som samlar vare sig information eller annat på hög, det finns så många som är så mycket mer kunniga på information än mig och har mängder av sådant att dela där ute
…det är omöjligt att missa om man är öppen och villig att ta emot.
Jag har heller ingen aning om varför det fallit på min lott att se det jag ser och att skriva det jag skriver, men nu är det så och då gör jag det
…det är en gåva.
Vem kan säga varför saker och ting är som de är här i livet?
Jo, det finns de som har förklaringar till allt, men de kan på sin höjd erbjuda förståelse för något enskilt begränsat fenomen, i verklighetens oändliga hav drunknar alla förklaringar
…där kan bara öppenhet för det okända hålla oss flytande, och det är något vi alla har inom oss, om vi bara har modet att våga.
Oavsett vad jag skriver, om det är det världsliga, med en pågående världslig omvandling, med tillhörande sammanbrott av det västerländska samhället, om krig och korruption och den världsliga galenskapen överlag, och allt vad jag nu förmedlat kring sådant
…eller om det är det gränslösa, den universella intelligensen, den högre kraften, Gud och livet, och kärlek och medkänsla
…så utgår allt från samma källa, kärlekens källa, vilken också kan kallas hjärtat.
Om någon ser motsättningar i det finns de motsättningarna i betraktarens ögon
…för mig finns där inga motsättningar. Allt hör samman.
När jag ibland lyfter fram det mörka är det inte för att vara negativ, utan för att sätta ljus på det mörka, för att kunna befria oss från det, och ljuset är alltid det centrala i varje text.
Samtidigt finns motsättningarna där
…för det dynamiska livet är en ständigt pågående process, liksom det vi kallar världen, allt det vi upplever, allt det som händer och sker är baserat på dualism, på motpoler
…det goda och det onda, kärlek och rädsla, mod och feghet, ljus och mörker, och så vidare.
Alla dessa motpoler är ett spel som försiggår i en större helhet som alltid är harmonisk.
I allt det jag skriver finns den harmoniska helheten där som bakgrund till det som framträder i texterna
…även om människor kanske sällan uppfattar det.
Jag har själv inte heller alltid varit medveten om att det är så, men det har blivit mera och mera klart för mig.
Ord är förresten en del av det dualistiska och de kan inte i sig själva förmedla den harmoniska helheten
…den ligger bortom orden och kan bara uppfattas av ett hjärta som självt är öppet.
För att låna några ord av Bede Griffiths;
Framförallt måste vi gå bortom ord och bilder och koncept. Ingen fantasifull vision eller något konceptuellt ramverk är tillräckligt för den stora verkligheten.
Det äkta går inte att förklara med ord, de är alldeles för begränsade, ord bara kan beskriva sådant vi alla uppfattar olika, alla tolkar ord på sitt eget sätt
…och den enda plats vi kan nå verklig förståelse, och möta både oss själva och andra är i det gränslösa bortom orden.
Ändå använder vi ständigt ord, för att förmedla och beskriva, och det har under århundradenas lopp skrivits tusentals vad vi kan kalla visdomsböcker och -skrifter, med det paradoxala budskapet att det budskap de framför inte kan uttryckas i ord
…men det som gör det här budskapet levande är att det inte finns i själva orden, utan i det som de hänvisar till, nämligen något som är lika aktuellt i dag som när de här orden skrevs, för trots att allt omkring oss ständigt förändras finns det en livets kärna som inte förändras, något tidlöst som alltid finns här, även om tiderna förändras
…det är kärlekens källa, hjärtat.
——-
Besök gärna även Watcher on the Hill på Telegram, för delningar ur kärlekens källa, för de syftar alla till att lyfta saker och ting i ljusets sken.