Något av det mest intressanta med vandringen här i Spanien är att jag aldrig vet var jag hamnar nattetid.
Det blir i alla fall sällan på det ställe jag fantiserat om då jag kollat i mina papper och den guidebok jag har.
Har nu också kommit underfund med att det ofta finns rum som inte finns upptagna i de ”officiella” källorna.
I de flesta byar och orter finns det någon bar som erbjuder enkelrum.
Det har blivit mitt första val nu. Jag har vandrat här en gång tidigare och sovit i de stora sovsalarna, och det har jag inget behov av den här gången.
Priset på kvällens bar var dock i högre laget, så jag valde en plats i sovsalen på det intilliggande härbärget.
De har också dubbelrum, men dessa var fullbokade.
Tänkte att jag kan prova sovsalen som omväxling, fem våningssängar, vilket betyder tio personer.
Och det är så gott som fullt, trots den sena årstiden.
Men överraskning.
Det visade sig nämligen att fransmannen Jean, han som är 73 år och vandrat över 1 300 kilometer, och som jag träffade på middag häromkvällen har ett av dubbelrummen.
Han bjöd in mig att dela det med honom, och slippa sovsalen. Och jag behövde ingen övertalning.
Det är vår lilla hemlighet.
Platsen där det här händer heter Hornillos del Camino.