Toalettbesök skrev jag om i förra inlägget. Det gäller att passa in sådana då tillfälle ges under en vandring, eller så kan man använda den stora toaletten.
Naturen är ingen avstjälpningsplats eller skräpkorg, vilket många verkar tro, men vid behov kan den fungera som mottagare av naturliga behov.
De vilda djuren uträttar ju sina behov där.
Varför skriva om sådant?
Vi är väldigt måna om att få i oss mat, och pratar gärna vitt och brett om det men lika viktigt är det att systemet fungerar i andra ändan.
Det är ett fantastiskt system som livet konstruerat åt oss, utan att vi lyft ett finger för det. Vi behöver bara stoppa in näring i ena ändan och så kommer restprodukterna ut i andra ändan.
Det är hur naturligt som helst.
Det här för in på en historia om tre män, en 30-åring, en 50-åring och en 70-åring som satt och diskuterade.
30-åringen började.
I går kväll mötte jag en underbar kvinna, och vi hade en fantastisk natt. Vilken njutning!
På det här svarade 50-åringen.
Det var väl ingenting. Senaste helg var jag på en sjudundrande fest, med obegränsat med mat och dryck. Det var verklig njutning!
När han lyssnat till de två andra tog 70-åringen till orda.
Ni pratar pojkar. I morse fick jag tarmarna totalt tömda. Någon sådan njutning har ni aldrig upplevt!
Vandringen har i dag fört mig till Mjölby, något längre än jag trodde men det var närmare än jag hade uppskattat, cirka 25 kilometer.
Dagen bjöd på omväxlande väg. Den började där den slutade i går kväll, längs en lätt motortrafikled (tror jag det heter) med en hastighetsbegränsning på 100 till Vikingstad.
Sedan blev det en mera normal landsväg till Mantorp, varefter det var gång- och cykelväg hela vägen de 10 kilometrarna till Mjölby.
Här i Mjölby regnar det just nu (kom bara några droppar medan jag vandrade, mera nu när jag pausar), men det ska upphöra så småningom.
Har haft någon tanke på vandrarhemmet här i Mjölby, för det ligger vackert vid Svartån och innehavaren var mycket hjälpsam vid mitt förra besök, men det mesta tyder på att det blir tält i alla fall.