I väntan på Mors dag.
Allvar.
Eländets moder.
Avslappning.
Glädjens moder.
Ur vilken av dessa mödrars barm får du din dagliga näring?
VÅGA VERKLIGHETEN LEVNADSKONST OCH LEKFULLHET
Tidlösa texter för icke-tänkare
…att läsa med hjärtat, inte med huvudet.
Försök inte förstå, låt det bara sjunka in. I lättsamhet och glädje.
En ny bok, MÖJLIGHETERNAS VÄG, med texter från FramStegen har utkommit i november 2019.
Från tidigare finns boken PÅ VANDRING TILL VÄRLDENS ÄNDE om en vandring genom Europa samt sidoboken VYER FRÅN VÄGEN med bilder från vandringen.
Klicka på bilden ovan och läs mer.
Där finns även uppgifter om de två andra böckerna baserade på texter från FramStegen HELT PERFEKT (2017) och DET BARA HÄNDER (2016).
Böckerna finns på bokhandlar och en del andra ställen men kan även beställas direkt från mig via e-post tom.sorhannus@gmail.com.
En blogg som utforskar, upplever, uttrycker, observerar…och delar.
Bloggen drivs av mig, Tom Sörhannus, en helt vanlig gränslös och tidlös individ som vandrar genom livet med kroppen på jorden och själen i universum.
M | T | O | T | F | L | S |
---|---|---|---|---|---|---|
« jan | ||||||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 |
I väntan på Mors dag.
Allvar.
Eländets moder.
Avslappning.
Glädjens moder.
Ur vilken av dessa mödrars barm får du din dagliga näring?
Toalettbesök skrev jag om i förra inlägget. Det gäller att passa in sådana då tillfälle ges under en vandring, eller så kan man använda den stora toaletten.
Naturen är ingen avstjälpningsplats eller skräpkorg, vilket många verkar tro, men vid behov kan den fungera som mottagare av naturliga behov.
De vilda djuren uträttar ju sina behov där.
Varför skriva om sådant?
Vi är väldigt måna om att få i oss mat, och pratar gärna vitt och brett om det men lika viktigt är det att systemet fungerar i andra ändan.
Det är ett fantastiskt system som livet konstruerat åt oss, utan att vi lyft ett finger för det. Vi behöver bara stoppa in näring i ena ändan och så kommer restprodukterna ut i andra ändan.
Det är hur naturligt som helst.
Det här för in på en historia om tre män, en 30-åring, en 50-åring och en 70-åring som satt och diskuterade.
30-åringen började.
I går kväll mötte jag en underbar kvinna, och vi hade en fantastisk natt. Vilken njutning!
På det här svarade 50-åringen.
Det var väl ingenting. Senaste helg var jag på en sjudundrande fest, med obegränsat med mat och dryck. Det var verklig njutning!
När han lyssnat till de två andra tog 70-åringen till orda.
Ni pratar pojkar. I morse fick jag tarmarna totalt tömda. Någon sådan njutning har ni aldrig upplevt!
Vandringen har i dag fört mig till Mjölby, något längre än jag trodde men det var närmare än jag hade uppskattat, cirka 25 kilometer.
Dagen bjöd på omväxlande väg. Den började där den slutade i går kväll, längs en lätt motortrafikled (tror jag det heter) med en hastighetsbegränsning på 100 till Vikingstad.
Sedan blev det en mera normal landsväg till Mantorp, varefter det var gång- och cykelväg hela vägen de 10 kilometrarna till Mjölby.
Här i Mjölby regnar det just nu (kom bara några droppar medan jag vandrade, mera nu när jag pausar), men det ska upphöra så småningom.
Har haft någon tanke på vandrarhemmet här i Mjölby, för det ligger vackert vid Svartån och innehavaren var mycket hjälpsam vid mitt förra besök, men det mesta tyder på att det blir tält i alla fall.
Om vi vill få en planta att slå ut i blom, vad måste vi då göra?
Jo, vi måste ge den vatten och näring. Och vilken del av plantan är det som vi ger vattnet och näringen åt? Jo, rötterna.
Det är de osynliga rötterna, vilka växer under jorden som ger förutsättning för en planta att blomstra.
På samma sätt är det med oss människor. Det bor en planta även i oss, och för att få den plantan att slå ut i blom behöver vi vattna och ge näring åt våra rötter.
Precis som växtens rötter är dolda under jorden finns även människans rötter i det fördolda.
Vi tror ofta att våra rötter ligger i generna och släkten eller i en geografisk plats eller liknande, men det är ytliga rötter. De har sin funktion, men tror vi att de är våra enda rötter kommer vi att förbli mycket ostadiga plantor, och väldigt utsatta för de stormar och andra fenomen som är ofrånkomliga i det mänskliga livet. De här är vad vi kan kalla våra kroppsliga rötter.
Vi har också själsliga rötter, vilka växer i livet självt och därför kan gå mycket, mycket djupare. Det är de här rötterna som ger oss stabilitet i tillvaron, därför att de förankrar oss i existensens mylla.
Ju mera vi vattnar och ger näring åt våra själsliga rötter desto djupare går de, och desto stabilare blir vår tillvaro.
En dag, om vi vårdar dessa rötter väl, kan de få den inre plantan i oss att slå ut i blom.
Att få den här blomman inom oss att blomstra, och sedan dela med oss av dess skönhet och doft är vår sanna uppgift.
Livet är inte ett problem att lösa, det är en verklighet att leva.
Det här är ingen ny tankegång, men det kan finnas skäl att påminna om den.
Livet hade inga problem innan det utvecklade arten människa. Det är vi som fört in alla problem som finns.
Livet självt är problemlöst.
Det bjuder oss den ena situationen efter den andra, i en aldrig sinande ström. Det är vi som sätter etiketter på dessa situationer.
En del situationer kallar vi positiva, andra negativa, en del tankar och känslor kallar vi positiva, andra negativa.
Det är i allmänhet det negativa vi upplever som problem, men i själva verket är det negativa precis lika naturligt som det positiva. Det positiva kan inte ens existera utan det negativa.
Så vill vi undvika problem och bekymmer är det bara att vi slutar skapa dem, slutar se en del av verkligheten som ett problem.
Det finns bara mer och mindre krävande situationer, som vi antingen kan göra något åt eller inte.
Varför skapar vi människor då så många problem åt oss?
Av ren kärlek.
Vi är ofta mera förälskade i våra problem än i våra nära och kära. De nära och kära kan vi lämna för några timmar eller dagar, men våra problem bär vi alltid med oss. Vi kan ibland glömma problemen för en stund, men rent fysiskt är de aldrig längre än en tanke bort.
Vi älskar problemen för vad de ger oss. De ger oss en del av vår identitet, de ger oss något att sysselsätta oss med, de ger oss något att fylla vår tomhet med.
Och vi är så förälskade i problemen att vi inte kan lämna dem, vi håller dem så nära oss vi kan, våra tankar går ständigt till dem, vi föder dem och göder dem och ger dem näring.
Trots att det i själva verket är som att peta i ett öppet sår. Ett sår som vi ständigt petar i hålls öppet, och ett problem vi ger näring hålls levande.
Det är vi själva som både skapar och håller liv i samtliga problem vi har. Ingen annan.
I den insikten finns åtgärderna för att lösa varje problem.
Du må kallas grönbladig, jag må kallas ljushyad.
Du må stå på samma plats i fönstret dagarna i ända, jag må röra mig hit och dit.
Du må kallas växt, jag må kallas människa.
Små skillnader, små olikheter, men i mångt och mycket är vi lika.
Vi behöver båda vatten och näring för vår fysiska överlevnad.
Vi behöver båda kärlek och glädje för vår själsliga överlevnad.
Vi är båda beroende av solen för att leva och växa, och samtidigt också av mörkret för vila och återhämtning.
Vi är båda mera än vår fysiska närvaro i världen, vi har båda en förmåga att utstråla skönhet, ge glädje, vara tacksamma, oavsett om någon uppfattar det eller inte.
Vi hålls båda samman av samma energi, livsenergin.
Vi är delar av samma liv.
Vi är delar av varandra, du ger mig syre, jag ger dig koldioxid, en del av dig finns i mig, en del av mig finns i dig.
Med en kopp kaffe vid köksbordet.
Där har flera av den senaste tidens texter formats.
Det har kunnat finnas ett frö, och då satt jag mig ner med kaffekoppen har det börjat gro.
Alla frön behöver näring, och rätt sorts näring, och i rätt mängd.
Det går inte att hälla på för mycket näring, då kvävs fröet.
Det är kanske det vi ofta gör, vi vill så mycket, och så snabbt och så försöker vi tvinga fram någonting.
Och så kväver vi det som kunde blivit en växande planta med närande frukter.
Ett frö behöver sin näring, men det behöver också lämnas i fred, då kan det börja gro.
Vårt skapandes frö behöver avslappning, och utrymme.
Det är därför de bästa idéerna och de klaraste lösningarna kommer när vi slappnar av, och bara låter dem komma.
Till exempel med en kopp kaffe vid köksbordet.
Hur vidsträckt din kunskap än är, om du behåller ditt ego förblir du i okunskap.
– Mooji
Visdom är inget vi kan läsa oss till. Det är något vi föds med och som slår ut i blom beroende på hur medvetna och närvarande vi är i livet.
Visdomens hav är stort och oändligt, omfattar hela existensen.
Ändå är visdom inget stort och krångligt, utan snarare litet och enkelt. Det är att vara uppmärksam i vardagen och verkligheten.
Vi befinner oss alla, hela tiden, i visdomens hav. Frågan är bara om vi är medvetna om det eller inte. Livet pågår ständigt både omkring oss och inne i oss.
De citat som finns på den här bloggen är inte slumpmässigt valda, utan de är sådana citat som överensstämmer med min egen upplevelse av livet.
Och de egna texterna föds ur eller inspireras av just den upplevelsen det innebär att leva i visdomens hav.
Pure Line theme by Theme4Press • Powered by WordPress FramStegen Levnadskonst och lekfullhet