Apropå världen som en illusion i tidigare texter.
I ett avsnitt får Agatha Christies mästerdetektiv Hercule Poirot en fråga i stil med att om han inte borde använda sin förmåga till nationens godo, varvid han replikerar;
Jag sysslar med människor, inte med nationer.
Precis samma svar skulle även Gud ge på den frågan. Gud sysslar med människor, och allt levande, inte med nationer
…och med Gud avses här den allomfattande kraften bakom allt, inte en farbror som sitter uppe i det blå och dömer till höger och vänster.
Vi må kalla den Gud eller vad vi vill, det är en och samma kraft som verkar över allt, den har bara getts olika namn på olika platser.
Nationen är en idé, en illusion, som existerar enbart i människors tankevärld, lika fiktiv som Hercule Poirot. Eller har någon sett en nation eller Hercule Poirot i levande livet?
Har någon någonsin sett en gräns när man rest över jorden? Ja, man kan ha sett gränsposteringar, men det är människor som utövar en uppgift, inte en gräns i sig.
Människan är äkta och existerar naturligt.
Gud skapar människor, inte nationer. Gud är en förenande kraft, inte en splittrande kraft. Gud är gränslös, inte begränsad.
Själv finner jag också nationer mer eller mindre ointressanta, det intressanta är människor. Varifrån en människa kommer är av sekundär betydelse, det primära är människan i sig själv. Därför kan jag också åka vart som helst i världen och känna mig hemma, inte i nationen men med människorna och naturen och omgivningen.
Det vill säga när världen är öppen för resa, inte stängd, eller begränsad, av ekonomiska, maktpolitiska och socialt kontrollerande orsaker.
Vi människor behöver gemenskaper, men inte konstgjorda sådana baserade på maktfenomen som politik och religion, utan baserade på en naturlig förening.
Hur skulle en naturlig gemenskap se ut? Det naturliga är ständigt föränderligt så vem vet? Låt oss prova vara naturliga och se vart det leder, men vi är så vana att vi ska ha kontroll över saker och ting, vilket ju är en illusion i sig, och vi vågar inte släppa taget och låta livet leda.
Vad vi inte inser är att det ändå är det som leder, men vi följer det inte, därför att vi sätter mera tilltro till mänskliga påfund än till det verkliga, och de mänskliga påfunden leder oss i stort sett alltid vilse.
Det behöver man inte ens vara mästerdetektiv för att se.
Vad har det här med situationen i dagens värld att göra?
Allt.
Därför att det vi ser just nu är de gamla strukturernas sammanbrott, och det nya håller redan på att gro och växa även om de flesta ännu inte ser det.
Nya gemenskaper tar form, och även om nationer som fenomen av allt att döma kommer att finnas kvar tar de en annan skepnad
…tills vi en dag är mogna att lämna dem
…den dag vi ser vår mänskliga gemenskap som mera naturlig än den nationella gemenskapen.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för naturliga delningar från världen.