Låt mig ta utgångspunkt i ett citat från Mooji för den här texten;
Lämna världen åt Gud att ta hand om, du bara observerar, och på så vis lär du känna Gud.
Att lära känna Gud är att lära känna världen.
För om vi med Gud avser den allomfattande kraften, den universella intelligensen, är världen naturligtvis också en del av det gudomliga
…världen är inget som existerar skilt från allt annat.
Världen är det gudomligas sätt att lära oss om dualism, för det världsliga är ett spel med motpoler
…godhet och ondska
…fred och krig
…för och emot
…rikedom och fattigdom
…stillhet och brådska
…kärlek och rädsla
…och så vidare.
Det finns inget vi kan säga, så här är det, utan att ta den andra sidan i beaktande.
Så egentligen är det här inte motpoler, det är komplement, två sidor av samma mynt, utan den ena finns inte den andra, eller för att låna Lao Tzus syn på det;
Svårt och lätt kompletterar varandra
Långt och kort formar varandra
Hög och låg vilar på varandra
Röst och ton klingar med varandra
Först och sist följer varandra
Allt det här är en del av det gudomliga spelet, den mänskliga versionen av det.
Lämna världen åt Gud, och bara observera
…det innebär inte att bara passivt sitta och titta på, utan det innebär insikten att göra det man kan och att se vad som faktiskt behöver göras
…och insikten att vi inte kan ”ta hand” om hela världen, men om vi tar hand om oss själva tar vi samtidigt hand om världen, för världen utgår från oss.
Det innebär också förståelsen att allt som händer bara kan hända så som det händer, annars skulle det hända på ett annat sätt
…och allt sker precis när det är meningen att det ska ske.
Om vi bara ser på oss själva; vad är det som får oss att agera som vi gör i livets olika situationer
…det är väldigt,väldigt sällan ett medvetet agerande, utifrån vad stunden och situationen kräver, det är nästan alltid ett rutinmässigt agerande, även om vi gärna tror att vi handlar rationellt.
Och om vi bara har en viss medvetenhet kan vi notera att allt det vi gör hänger samman med något större, vi kanske inte ser det just då i stunden men kan upptäcka det senare
…därför att precis allt påverkar allt annat som sker, inget sker någonsin separat från det totala.
Det som sker i världen i dag är naturligtvis också en del av detta, och det som händer är att motpolerna lyfts fram i ljuset, medvetandegörs för oss på ett sätt vi inte tidigare sett, även om många fortfarande inte ser det
…vi kan kanske kalla det för den stora uppgörelsen, motpolernas stora drabbning
…för det som sker just nu är så mycket större än någon av oss kan förstå
…en del säger att det är en uppgörelse mellan godhet och ondska, eller mellan ljus och mörker, ja, en del talar till om en uppgörelse mellan Gud och Djävulen
…men sådana uppfattningar är en del av det dualistiska, av motpoler, och är i grunden baserat på rädsla.
Det är en brist på tillit,
…och baserat på en föreställning att de mörka krafterna ska kunna övervinna ljuset
…men oavsett vad som händer och sker är livet evigt, och allt det vi upplever i form av födelse och död och allt däremellan är ett spel i detta eviga liv.
I detta spel kan det uppstå situationer där det ser ut som att mörkret ska vinna, men ljuset är livets kraft, och det ljuset är den medvetenhet vi alla bär med oss.
Mörkret kan härska bara så länge vi lever i omedvetenhet, i omedvetenhet om vårt inre ljus.
För i slutändan handlar uppgörelsen inte om världen; den handlar om oss, det är en inre uppgörelse inom människan, inom var och en av oss
…det finns ingen annan väg till fred och frihet än genom fred och frihet hos oss själva.
Och den stora uppgörelsen är inte ett slut på motpolerna
…det är helt enkelt bara det att någon har tänt ljuset så att vi kan se sådant som varit dolt av mörkret
…och ju mera ljuset sprids desto fler får upp ögonen för det mörka, både inom sig själv och i världen.
Att lämna världen till Gud, och observera är att låta ljuset leda
…det är att låta det gudomliga arbeta genom oss
…och det är att lära känna Gud genom oss själva.
För att låna ett citat som kom förbi häromdagen;
En tanke för den här dagen. Tillit. Gud har en orsak för att låta saker ske. Vi kanske aldrig förstår Hans visdom, utan vi måste helt enkelt ha tillit till Hans vilja.
Att lämna över världen till Gud, och observera innebär att leva i tillit
…och det är inte ett liv i bekvämlighet, utan det kräver mod
…modet att våga släppa taget.
Och ifall det finns någon som anser att saker och ting sker för långsamt, kan man ta det här citatet;
En dag kommer du att förstå varför Gud lät dig vänta.
För tilliten har sin tvillingsjäl i tålamodet
…och det gudomliga arbetar inte efter klockan, det arbetar i det tidlösa.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för delningar av världsliga motpoler, och gudomlig tillit.