Det finns de som säger att människan är en förmedlare av det som livet vill uttrycka.
Det är mycket så det är med det jag skriver, jag skriver det som livet visar mig, och texterna formar sig mer eller mindre av sig själva.
Jag känner att det har väldigt lite med mig personligen att göra. Även de gånger då jag blandar in mig själv är det i grunden för att belysa ett större fenomen. Det personliga är så smått och futtigt.
Ju mera vi blandar in egoistiskt självintresse i något desto otydligare blir det för oss, och desto mindre kan vi se det som det är. Det egoistiska självintresset är som en flisa i ögat, det gör vår syn grumlig.
Sanningen är min ledstjärna, vilket gör att jag kan skriva med trygghet, men i full medvetenhet om att det inte på något sätt gör mig till en bättre människa än någon annan.
Det betyder inte heller att jag försöker övertyga någon om något. Tro och övertygelse är ointressanta. För det som måste tros och övertygas kan inte vara sanning.
Det enda jag gör är att belysa saker och ting ur det perspektiv de visar sig för mig, men sedan måste var och en se med sina egna ögon. Och man ser kanske något helt annat än det jag ser. Det är i sådana fall precis som det ska vara.
Att ha sanningen som ledstjärna innebär inte heller att tro att man alltid har rätt, utan att inse att man gör misstag liksom alla andra.
Att ha sanningen som ledstjärna innebär däremot att välja den väg som håller i all evighet, den kan innebära utmaningar och umbäranden på kort sikt, men på lång sikt är det den vinnande vägen
…vilket inte betyder att man kommer att stå på en prispall med sanningen som en guldmedalj runt halsen.
För det här är ingen tävling och sanningen inte en trofé att visa upp. Den är något man lever med i sitt hjärta, inte känslomässigt utan som en djupare insikt.
Att ha sanningen som ledstjärna innebär också att se saker och ting som de är, att våga utmana gängse ”sanningar” för den djupare sanningen.
För det allra mesta vi ser är inte alls som det ser ut vid en första anblick, därför att vi ser saker och ting med våra förutfattade meningar, med våra fördomar och med våra inlärda föreställningar. Det gör vi alla.
Så att ha sanningen som ledstjärna innebär att granska
…och framförallt att granska sina egna uppfattningar för att se om det man ser verkligen är som det ser ut.
Och det kanske viktigaste av allt, att ha sanningen som ledstjärna innebär insikten att sanningen aldrig kan hittas någon annanstans än genom en själv. Den finns alltid med oss.
Det är ett enkelt och evigt faktum
…men den hittas inte genom det personliga, det egoistiska självintresset, utan genom att lämna det åt sidan och våga kasta sig ut på osäkerhetens och otrygghetens hav. Livet självt.