Vet inte hur det varit hos just dig, men här har julen förflutit lugnt.
Ett lugn före stormen.
Ja, eller det stora lugnet, den harmoni som genomsyrar allt och i vilken även vi människor kan förankra vår verklighet finns alltid kvar.
Men det är så få av oss som har förankrat vår verklighet i denna harmoni, och vi låter i stället det vi kallar världen dra oss med i alla dess dramer.
Och världen är på väg in i turbulens.
Jag skrev för någon dag sedan om att det vi bjudits det här året bara är en aperitif i den måltid som serveras oss, och att det är mera på kommande.
Man kan också beskriva det i termer av väder, där det vi upplevt i år endast är en lätt bris, och där det nya året kommer att medföra avsevärt kraftigare vindar
…och det är inte ett virus som åstadkommer det här, utan människor. Viruset är i huvudsak enbart en förevändning, vilket är alldeles uppenbart om man ser på fakta framom uppdiktad fiktion.
Samtidigt kommer det att komma en motreaktion, därför att det finns mängder av forskare, läkare och andra som varnar och slår larm om det som händer
…men de hörs inte i det allmänna larmet därför att massmedia och de stora sociala medierna tystar ner deras röster.
Det är ingen konspirationsteori eller teori överhuvudtaget, utan det är helt enkelt vad som sker i praktiken.
Vad det här kommer att leda till är det ingen som vet.
Hur som helst är allt det som sker någonting som måste ske, för att vi människor ska lära oss det vi behöver lära oss. Livet ger oss de lärdomar vi behöver, och det gör det inte alltid på ett sätt som är bekvämt för oss utan det kan använda metoder vi upplever som hårda.
Vi har länge levt i en tillvaro där vi gjort livet allt bekvämare för oss och tagit det allt mera för givet, vilket gjort att vi fallit i sömn i någon slags drömvärld och vilket försvagat oss både som individer och som kollektiv.
Vi behöver stormar för att bli väckta och för att växa och bli starkare, det är så naturen fungerar. Ingenting kan växa till sin fulla styrka i bekvämlighet.
Och vi behöver stormar för att lära oss att inte ta livet för givet
…för att lära oss att uppskatta det.
Vad som än händer är det enda säkra att det inte finns någon återvändo till det som varit, utan stormen kommer att lämna efter sig något nytt.
Finns det skäl till rädsla och oro?
Det beror helt på
…den som är förankrad i världen och tror att människan och hennes makthavare har kontroll kommer alltid att leva i rädsla och oro, därför att man lämnar makten över sitt liv i andras händer. Tanken på människans kontroll är bara just en tanke, en tanke utan förankring i verkligheten.
…den som är förankrad i verkligheten vet att människan är underkastad en avsevärt större kraft än henne själv. Det innebär insikten att vi inte kan kontrollera allt som händer omkring oss, men vi kan kontrollera hur vi möter det. Det är att ta makten i sina egna händer. Ju mera vi gör det desto mindre plats har rädslan och oron, och ger i stället rum för ett lugn och en harmoni, även när det stormar. Det är att leva i den praktiska verkligheten.
——————–
(Sanningen är alltid närvarande, men vi kan aldrig se den genom någon annans ögon. Därför är det min önskan att du inte tror på det jag skriver, utan att du undersöker själv.)