Egentligen är jag bara tacksam.
Tacksam för att livet öppnat mina ögon och mitt hjärta för att kunna se och känna saker och ting. Inte allomfattande och felfritt, men ändå tillräckligt för att få förmånen att leva ett liv i inre trygghet.
Det betyder inte att jag vet någonting, för vad kan vi ens med säkerhet veta om livet?
Samtidigt är det lite svårt att förstå att människor inte ser saker och ting, när det är så fullkomligt uppenbart för en själv.
Hur kan människor vara så fullständigt blinda för något som är så tydligt?
Det vill säga insikten om maktens manipulation, om människan som en del av naturen, om sanningen som finns i hjärtat och så vidare. Det är en medfödd medvetenhet som finns tillgänglig för alla, bara vi öppnar upp oss för den. Vi bär alla en djup kunskap i vårt inre.
Livet handlar inte om information och kunskap, det handlar om djupare förståelse och insikter.
Information och kunskap är utmärkta verktyg, men de är flyktiga. Den information och kunskap vi har i dag kommer en annan dag att vara föråldrad.
Det är som någon sagt, att universitet ger oss information och kunskap, men universum ger oss visdom och vetskap.
I grunden handlar det om att inse att var och en av oss har sin egen väg i livet, och att vi inte kan leva vårt liv genom att följa i andras fotspår. Vi måste själva leva vårt eget liv.
Så jag är bara tacksam för att livet öppnat mina ögon för att se vad som händer.
Det gör att jag inte behöver vara rädd för varken livet eller döden, i alla fall inte för min egen skull. Däremot kan jag vara orolig för andras skull, de som inte ser vad som händer, men samtidigt vet jag att de också har sin egen väg i livet.
Hur gärna vi än vill skydda våra medmänniskor måste vi inse att vi inte kan göra mera än vi kan, för livet har sin egen väg för dem. Vi kan uppmana människor att använda sina egna ögon, men vi kan inte tvinga dem att se.
Alla har sina egna lärdomar att lära genom livet.
Att se och förstå hur saker och ting fungerar innebär också insikten att allt det som händer är sådant som måste hända, hur svårt det än kan vara och hur galet det än är ibland.
Det är avsevärt större krafter än människan som ligger bakom. För att återknyta till föregående text om det lekfulla livet kan vi säga att det är Guds lek.
Så jag är oerhört tacksam för att livet öppnat mitt hjärta och mina ögon så att jag får ta del av allt det här.
Och jag önskar att livet skulle öppna alla hjärtan och ögon, så att alla får uppleva friheten i att kunna se med hjärtat. Vårt inre öga.