I går berättade jag om mitt besök vid Rökstenen, som har världens längsta runskrift. Mitt besök nämns faktiskt på Rökstenens blogg 🙂
Så här lyder texten på stenen:
Till minne av Vämod står dessa runor. Men Varin skrev dem, fadern, till minne av den döda sonen.
Jag säger de unga det, vilka de två stridsbyten var, som tolv gånger blev tagna som krigsbyte, båda på en gång från man efter man.
Det säger jag som det andra, vem som för nio släktled sedan miste livet hos reidgoterna och han dog hos dem till följd av sin skuld.
Då rådde Tjodrik
den dristige,
sjökrigarnas hövding,
över Reidhavets kust.
Nu sitter han rustad
på sin gotiska häst,
med sköld över axeln,
den främste av Maringar.
Det säger jag som det tolfte var Gunns häst ser föda på slagfältet, där tjugo konungar ligger.
Det säger jag såsom det trettonde, vilka tjugo konungar satt på Själland under fyra vintrar, med fyra namn, födda åt fyra bröder. Fem med namnet Valke, Rådulfs söner, fem Reidulf, Ragulfs söner, fem Haisl, Hords söner, fem Gunnmund, Björns söner.
Nu för de unga säger fullständigt envar (?)…eftersporde (?).
Jag säger de unga det, vem av Ingvaldsättlingarna som blev gäldad genom en hustrus offer.
Jag säger de unga, åt vilken ättling en kämpe är född. Vilen är det. Han kunde krossa en jätte. Vilen är det. Nit.
Jag säger de unga: Tor. Sibbe viets väktare avlade nittioårig (en son).
Detta är ju helt fantstiskt att få vara med om denna ”utflykt” för en som inte rest så mycket. Ivrig väntan till nästa dag. Tack.
Hej Per-Erik! Roligt att höra att du gillar att följa med på vandringen. Det sporrar mig också att skriva då jag vet att det finns de som väntar på att få läsa 🙂