Fick ett tecken i dag på att det är dags att skriva om den högre kraften som jag nämnde i förbigående i ett tidigare inlägg. Det var när jag mötte utflyttade närpesbon Christina Nyberg med bilen full av barn på väg till Missionskyrkan i Örkelljunga i morse.
Det var efter någar dagars vandring i Finland jag kom underfund med den här kraften som verkar styra mina steg. När jag sedan såg tillbaka på vandringen så långt såg jag hur varje dag hade utvecklats på bästa sätt. Sedan har det fortsatt likadant. Ibland står det inte genast klart varför saker och ting sker eller varför den leder mig till ett visst ställe, men med tiden visar det sig.
Jaha, nu har han blivit religiös på kuppen också, tänker ni kanske. Nej, för man kan inte bli något som man redan är 🙂
I min värld har varje människa en religiös sida, eller kalla den andlig eller något annat om ni vill.
Att vara religiös betyder inte att man måste bekänna sig till någon viss religion. Det betyder helt enkelt att man erkänner att man har en andlig sida inom sig och bejakar denna.
En del människor får utlopp för sin andlighet i en religiös gemenskap, andra på andra sätt. Själv får jag mest utlopp för min andlighet ute i naturen, och jag brukar tänka att naturen är mitt tempel och livet min gud.
Andlighet är varje människas inre övertygelse. Det våld som förekommer i religionens namn handlar egentligen inte om religion, utan om politik.
Det sägs att religionen får allt mindre utrymme i en sekulariserad värld. Det stämmer inte riktigt. För människan är i första hand en känslomässig varelse, inte rationell. Och i takt med att hon mer och mer återupptäcker naturen och inser betydelsen av att ta vara på den planet hon bor på, desto mera framträder hennes andliga sida.
För omvårdnad och omtanke bygger på andlighet.
Så fick ni lite andlig spis också. Passar väl bra såhär på en söndag 🙂 Vilodagen.
Någon vilodag har det ändå inte varit för vandraren, utan det blev en rätt lång dag igen. En dag präglad av kyla, regn och blåst. En riktig höstdag för att citera en kvinna på Centrumkiosken i Klippan. Något riktigt regn har det ändå inte varit, utan mest ett lätt duggande.
På grund av vädret intogs dagens lunch på läktaren på Kopparmöllans IP, hemmaplan för fotbollslaget Stidsvigs IF. Passligt nog låg idrottsplatsen precis bredvid vägen då jag var hungrig 🙂 Synd bara att de inte hade match i dag.
Jag hade planerat att stanna på campingen i Klippan i dag, men tält i det här vädret kändes inte så lockande så det blev några kilometer till och tak över huvudet på Tomasdals vandrarhem i Kvidinge. Här kan man till och med få en spabehandling om man vill. Kunde vara skönt efter allt vandrande 🙂
Undrar hur de tre tältande ungdomarna jag träffade häromdagen klarar regnet.