Vi människor tror att vi kommit så långt i vår utveckling, men i själva verket står vi i mångt och mycket kvar på samma ställe som för tusentals år sedan.
Den yttre omgivningen har vi naturligtvis utvecklat mycket, och utvecklar allt snabbare, men i det inre är vi fortfarande till stora delar kvar på grottstadiet.
Den flyktingsituation som nått våra breddgrader den senaste tiden har fört det goda med sig att den avslöjat den verkliga nivån på mänsklig förståelse och utveckling som råder här.
Den har lockat ut grottmänniskan från grottans mörker ut i ljuset. Och ljuset har den inverkan på människor som levt länge i mörkret att det skrämmer dem. Det är en välkänd iakttagelse under den mänskliga historien att rädda och okunniga människor är de som hörs och syns mest.
Primitiviteten förstår inte att dölja sin dumhet. Det är därför som grottmänniskan nu syns och hörs så mycket i det offentliga.
Grottmänniskan handlar inte så mycket om utbildningsnivå eller social status. Sådant är yttre företeelser som inte har desto mera med mänsklig förståelse och medvetenhet att göra.
Det finns naturligtvis också en annan sida hos oss människor, en mera upplyst sida, men den är mera tystlåten och inte så påträngande.
Förståelse och medvetenhet kommer inifrån, och får sitt uttryck i hur bra kontakt vi har med livet och vårt verkliga jag.
Det värsta är kanske ändå inte hur vi beter oss mot varandra, utan vad vi gör åt oss själva, vår självdestruktivitet. Vi skadar faktiskt oss själva mera än vi skadar andra.
För när vi gör illa mot eller pratar illa om en annan människa är det ett direkt utslag av självhat. Det är som att sticka en kniv i sitt eget hjärta. Därför att det i grund och botten finns endast ett hjärta, som slår för oss alla.
Det handlar om att bli medveten om att allt vi gör mot en annan människa gör vi mot oss själva, och att allt vi säger om en annan människa säger vi om oss själva.
Självhatet kommer från att vi inte känner och accepterar oss själva, och att vi inte vet vem vi innerst inne är.
När vi lär oss att acceptera och älska oss själva börjar vi också acceptera och älska andra människor. Och en människa som verkligen funnit sig själv vet att det inte finns något du och jag, att vi alla är delar av samma verklighet och liv.
Det är via den förståelsen och medvetenheten vi kan ta oss vidare från grottstadiet, och nå en högre nivå av medvetenhet. Och den högre nivån finns redan inom oss, vi behöver bara upptäcka den.
Självkännedom är den enda vägen, för det är endast genom att lära känna oss själva vi kan se vår gemenskap och samhörighet med andra människor, alla andra människor.
Precis så enkelt är det faktiskt.
Kommentera