Ett café. Fullt med människor. Sorl. Mellan sorlet finns tystnaden.
Ljud kommer och går. Tystnaden är evig.
Mitt i denna evighet sitter jag med en kaffekopp.
Och med Anthony de Mello som sällskap.
Många av de stora mystikerna och mästarna i öst frågar ”Vem är du?”
Många tror att den viktigaste frågan i världen är: ”Vem är Jesus Kristus?” Fel!
Många tror att det är: ”Finns Gud?” Fel! Många tror att det är: ”Finns det ett liv efter döden?” Fel!
Ingen verkar brottas med problemet: Finns det ett liv före döden?
Ändå är min erfarenhet att det är just de som inte vet vad de ska göra med det här livet som bekymrar sig för vad de ska göra med ett annat liv. Ett tecken på att du är vaken är att du inte bryr dig ett dugg om vad som kommer att hända i nästa liv. Det bekymrar dig inte; du bryr dig inte. Du är inte intresserad, punkt.
Vet du vad evigt liv är? Du tror att det är ett alltid fortgående liv. Men dina egna teologer kan berätta hur tokigt det är, därför att alltid fortgående fortfarande är inom tiden. Det är tid som fortgår för alltid. Evig betyder tidlös – ingen tid.
Det mänskliga sinnet kan inte förstå det. Det mänskliga sinnet kan förstå tid och förneka tid. Det som är tidlöst är bortom vår fattningsförmåga. Ändå berättar mystikerna för oss att det tidlösa är just nu. Vad sägs om det som goda nyheter?
Det är just nu. Människor blir så bedrövade då jag uppmanar dem att glömma sitt förflutna. De är tokiga! Bara släpp det! När du hör ”ångra ditt förflutna”, inse att det är en stor religiös distraktion som förhindrar uppvaknande. Vakna! Det är vad ånger betyder. Inte ”gråt över dina synder”: Vakna! Förstå. Sluta med allt gråtande. Förstå! Vakna!
Man vet aldrig vem och vad man stöter på i evigheten.
Och just nu spelar morgondagen ingen roll.
Kaffekoppen är urdrucken.
Dags att gå hem.
Kommentera