Tio minuters gångväg från där jag bor i Jakobstad finns en motionsslinga, en spånbana, i skogen.
Precis intill banan finns det blåbär, och åter blåbär. Så där gick jag och plockade blåbär medan andra stånkade på i spåret.
Det har ju nu också visat sig att det är så som jag försökt säga till dem som behagat lyssna, att det för viktens skull är viktigare vad vi äter än att vi kämpar oss runt allehanda motionsspår.
Fast folk har mest sett skeptiska ut när jag sagt det. Skeptiska tror jag nog också de skulle varit om jag stannat dem där i motionsspåret och sagt till dem att plocka blåbär i stället. Och det är bra. För man ska nog lyssna på vad andra säger, men inte tro på allt utan bilda sig en egen uppfattning.
En annan sak jag brukar framhålla i fråga om ätande och vikt är att det är lika viktigt hur vi äter som vad vi äter, vilket också får understöd. Det betyder ändå inte att det är sant, bara att det kan vara så…
Vi kan ha hur nyttig mat som helst på tallriken, men kastar vi i oss den med stressen jagandes genom ådrorna kommer vi ändå att må dåligt.
Mat ska avnjutas långsamt och med andakt. Då ger den välmående.
Ännu mera så om den är egenhändigt plockad i skogen. För när man går där i skogen och plockar bären försvinner all stress och all tidsuppfattning.
Då är man bara. Det är det bästa av allt.
Kommentera