Vi lever i en tid av stor förvirring.
Människor famlar i mörker, söker desperat något att klamra sig fast vid.
Vi befinner oss i ett hav av information, ibland kallas den fakta, ibland kunskap, ibland något annat.
Om det finns information som visar på en sak finns det oftast information som visar även på motsatsen. Vi vet inte vad som är vad.
Vi försöker förstå vad som är sant, eller vad som är falskt och det driver oss till gränsen av galenskap.
All denna information kommer till oss utifrån, och utan ett inre ankare, en inre fast punkt, kommer vi att driva planlöst ut på allt djupare vatten.
Vi kan inte tänka oss ur denna förvirring eller finna en väg ur den med mindre än att vi hittar den inre hamnen, den inre tryggheten, den vetskap om vad som är sant som bor inom var och en av oss.
Det sägs att vi människor går från slutsatser (tron att vi vet) till förvirring till medvetenhet. Det är det sistnämnda som är vår inre hamn.
Ååh, ja, du sammanfattar vår tid så bra! 🙂 Och vet du, jag vill säga tack igen en gång för insändaren du skrev i en tidning för snart ett år sedan. Det betydde så himla mycket för mig att få läsa just de orden då och det betydde mycket att bli påmind om dem nu igen när allt är som det är och man åter en gång får rannsaka och ifrågasätta sig själv med gråt och förvirring varför man står där man står och med de val man har gjort.
Tack ska du ha 🙂
Och bra om texten (texterna) kunnat hjälpa dig. Det gör mig glad.
Ta hand om dig och hoppas saker och ting klarnar!