Det talas om en kamp mellan det onda och det goda angående det som sker i världen i dag, men det är ingen ny kamp, det är bara det att den bubblat upp till ytan och synliggjorts på ett sätt vi inte sett tidigare
…även om oerhört många fortfarande är mer eller mindre fullkomligt omedvetna om vad som pågår.
Kampen mellan det onda och det goda är sannolikt lika gammal som mänskligheten, och att den bubblat upp till ytan nu är för att vi är mitt inne i ett avgörande skede.
Det har under århundraden, kanske årtusenden, florerat tankar och idéer om världsherravälde, och det har funnits människor som låtit sig drivas av dessa tankar och idéer om att styra över världen
…och förverkligandet av de här tankarna och idéerna är kanske möjligare än någonsin i dag genom att teknologin gjort det möjligt för maktgalningarna att påverka allt fler människor.
De onda krafterna, eller de mörka krafterna om vi kallar dem så, har haft ett övertag under lång tid
…vilket vi bland annat ser i att vi i dag är i ett läge där vi med i stort sett ett eller några knapptryck kan utrota det mesta av livet på Jorden, inklusive oss själva
…eller i att en liten klick människor tillåts vältra sig i ekonomisk lyx och överflöd samtidigt som en stor andel människor lever i fysiskt eller mentalt slaveri (en tankekontroll som i dag kan utövas närmast totalt genom att vi ständigt är uppkopplade till styrd och vinklad information, intelligensbefriad underhållning och dylikt)
…och där de rika samhällena i världen av allt att döma är betydligt mer korrupta än de fattiga samhällena.
Å andra sidan kan det ju finnas någon som anser att det här är höjden av mänsklig utveckling.
För godhet och ondska är mänskliga uppfattningar, och de är beroende av varandra, utan den ena finns inte heller den andra, och vi kan se det som ett spel, där aktioner skapar reaktioner och motaktioner
…och det kommer alltid att växla fram och tillbaka, där ibland det mörka har övertaget och ibland det ljusa.
Vi är just nu i ett sådant växlingsskede, där den mörka tiden är på väg mot sin ände, och vi går mot ljusare tider, inte bara i naturen, utan i det stora hela, även om det är en väg som ofta kan uppfattas som både obekväm och skrämmande
…och det finns också en hel del missuppfattningar kring det här.
Som att ondska, eller godhet för den delen, är knutet till enskilda individer, och att om de individer som utför onda handlingar kommer bort så försvinner ondskan, men så är det inte.
Ondska och godhet finns hos oss alla som människor, det är ju en förutsättning för att vi ska kunna känna igen det hos andra
…för allt det vi ser i världen och hos andra människor reflekteras tillbaka till oss och vår uppfattning om det grundas hos oss själva.
Striden mellan det onda och det goda är inte en strid som pågår i världen som sådan, den är i första hand en strid som pågår i var och ens tankevärld
…och därifrån låter vi det ta sig uttryck genom handlingar och ord.
All ondska kommer genom tankar, idéer och koncept
…ingen bär ondska i sitt hjärta
…och ondska är därför inte en inneboende egenskap i människan, vilket inte heller godhet är, vi har förmågan att se och känna igen dessa men de är inte den vi är
…för hjärtat bär ingen dualism och är därför bortom sådant som godhet och ondska.
Själv har jag inga fantasier eller föreställningar om mig själv som vare sig god eller ond
…häromdagen fångade jag en mus i en fälla, att ta livet av en annan levande varelse kan ses som en ond handling
…en annan dag har jag hjälpt någon, det kan ses som en god handling.
Inget av det definierar ändå vem jag är, lika lite som min uppfattning om en annan människa definierar vem den människan är
…våra uppfattningar om andra människor säger inget om de andra människorna, de säger bara något om våra uppfattningar om dem.
Vi människor dömer och bedömer det vi ser med blotta ögat, och så sällan ser vi med de inre ögonen och uppfattar den större helheten
…för i sin egen begränsade kontext blir allt gott eller ont, och det är klart att vi bör motverka det onda där det finns och det är vida spritt i dag, men vi bör samtidigt också vara medvetna om att ingenting någonsin sker separat från det stora hela, och det är i grunden harmoniskt.
Så länge vi lever i våra små tankevärldar kommer vi att uppleva en kamp mellan det goda och det onda, ibland med det ena i förgrunden, ibland med det andra, för det goda föds ur det onda, och det onda föds ur det goda
…en paradox, och här kan det passa bra att infoga en text från Gunilla Norris om just livets paradoxer;
Det är en paradox att vi möter så mycket inre oljud när vi först försöker sitta i tysthet.
Det är en paradox att upplevd smärta frigör smärta.
Det är en paradox att stillhet kan leda oss så fullt in i liv och varande.
Våra sinnen gillar inte paradoxer.
Vi vill att saker och ting ska vara klara och tydliga så att vi kan upprätthålla vår illusion om trygghet.
Att vara säker föder en enorm självbelåtenhet.
Vi besitter dock alla en djupare nivå av varande, vilken älskar paradoxer.
Den vet att sommaren redan växer likt ett frö i djupet av vintern.
Den vet att i den stund vi föds börjar vi dö.
Den vet att allt liv skimrar i skuggorna av blivande – att skugga och ljus alltid är tillsammans, det synliga minglande med det osynliga.
När vi sitter i stillhet är vi djupt aktiva.
När vi är tysta kan vi höra existensens rytande.
Genom vår villighet att vara den vi är blir vi ett med allting.
Det är först när vi kan hitta hem till vårt eget hjärta, som är detsamma som det universella hjärtat, vi kan finna den harmoniska helhet som är vårt verkliga jag
…det är källan till allt.
För i slutändan handlar det inte om världen och om den är ond eller god, det handlar om var och en av oss och vår medvetenhet
…det är härifrån världen formas.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för delningar av kvalitet snarare än kvantitet.
Kommentera