Jag brukar försöka undvika att vara alltför tidsmässigt begränsad i det jag skriver, men gör här ett undantag.
I alla fall delvis, för fenomenet i fråga är tidlöst men det finns en ypperlig möjlighet att åskådliggöra det i en aktuell händelse, nämligen det amerikanska presidentvalet.
Fenomenet handlar om att allt vi ser i världen i själva verket finns inom oss själva. Människor bildar sig uppfattningar om de två huvudkandidaterna, men vad man inte verkar medvetna om är att dessa uppfattningar bildas inom en själv. Det vi ser i det yttre är i själva verket reflektioner, spegelbilder, av det som finns inom oss.
Allt det du ser hos Donald Trump finns inte hos Donald Trump, det finns hos DIG. Det är DU som ser och hör och uppfattar det han säger och gör utgående från ditt perspektiv.
Allt det du ser hos Hillary Clinton finns inte hos Hillary Clinton, det finns hos DIG. Det är DU som ser och hör och uppfattar det hon säger och gör utgående från ditt perspektiv.
Vi kan också ta det närmare oss själva; allt det du ser hos din granne finns inte hos grannen, det finns hos DIG. Det är DU som ser och hör och uppfattar det hen säger och gör utgående från ditt perspektiv.
Allt det vi ser och hör och uppfattar hos andra är sådant som finns hos oss själva.
Så när du säger något om Donald Trump, om Hillary Clinton eller om din granne säger du i själva verket mera om dig själv än om någon av dessa.
Sedan är det naturligtvis bekvämare att påföra andra människor egenskaper, speciellt negativa sådana, än att se dessa hos sig själv. Men det är självbedrägeri.
De här egenskaperna finns hos oss också, det är därför vi kan se dem hos andra.
Faktum är att hur vi ser och uppfattar hela världen och allt i världen är baserat på det som finns inom själva.
Det är en livets lag, och att bli medveten om det är en väg till självkännedom.
Självkännedom i sin tur är en förutsättning för att vi ska kunna förstå andra människor och världen.