De flesta av oss lekte väl någon gång när vi var små skattjakt, och var på jakt efter gömda skatter eller gömde själva skatter och ritade skattkartor.
Kanske är dagens jakt på Pokémon någon slags sentida efterträdare till den fördigitala tidens skattjakter.
Vi behöver inte tänka tillbaka på barndomen för att gå på skattjakt. Det är i själva verket något vi borde göra varje dag. Men kanske inte riktigt så som vi tänker oss en skattjakt.
Det finns en känd berättelse om en tiggare som sitter på en kista och tigger, och han har aldrig tittat i kistan. Innan någon en dag ber honom göra det, och den visar sig innehålla en skatt.
Den här berättelsen är ingenting annat än en historia om människan.
Våra liv är i mångt och mycket en form av tiggeri, vi ber om att bli älskade, vi ber om att bli omtyckta, vi ber om att bli godkända, vi ber om respekt och så vidare.
Vi jagar guld och vi jagar drömmar, och allt möjligt.
Och vi ser inte att vi sitter på en kista av guld, oss själva.
Vi bör återfinna barndomens spänning med skattjakter, men inte jaga skatter i det yttre utan gå på skattjakt i vårt eget inre.
Det är där livet har gömt våra verkliga skatter.