En central del av den nya vandring jag så småningom ska ge mig ut på är det jag kallar de 3 P:na, potential, kraft (från engelska power) och paradis.
Det här handlar om det tredje p:et, det vill säga paradiset. Alltså det paradis vi bor i, den här jorden.
Varje år på försommaren dyker de upp, de gula blommorna som en del kallar Guds små solar och en del kallar ogräs;
maskrosorna.
De får fungera som inkörsport till texten.
Jag har skrivit det förr, men det går inte att komma ifrån det;
Människan är en märklig varelse.
Här förser oss Gud eller Livet eller vad vi vill kalla det med en alldeles egen, färdig trädgård, men den duger inte åt oss.
De blommor och växter som Gud förser oss med kallar vi ogräs och försöker på alla sätt bekämpa, inte bara maskrosorna utan det mesta som växer vilt, för att i stället plantera våra egna blommor och växter.
I vissa fall har människan ett väldigt behov av att skapa sig arbete. För där Guds trädgård är färdigt skapad och i stort sett sköter sig själv kräver människans trädgård mycket arbete.
Alla blommor vi planterar och alla buskar och häckar, för att inte tala om gräsmattorna, kräver alla åtskilliga arbetstimmar varje vecka under sommarmånaderna.
Dessutom är nästan allt som människan planterar i sina trädgårdar enbart skådebröd, måhända vackert för ögat men inte så mycket mera än det. Och att visa upp för grannen förstås.
De växter som Gud sår däremot har oftast flera funktioner, de är inte enbart för ögats och egots fröjd utan många av dem har rent hälsofrämjande egenskaper.
Men människan plockar hellre i sig av människan tillverkade piller än av Guds medicinalväxter.
Inget fel i sig med att vi planterar och sköter och håller på för trädgårdsarbete kan vara både avslappnande och terapi, men om vi glömmer att ge rum åt det vilda och det naturliga kommer vi så småningom att ta livet av oss själva.
För det är i det vilda och naturliga som livet finns, och om vi utarmar det vilda och naturliga utarmar vi också livet.
Vi behöver det som Gud odlar i sin trädgård för vårt kroppsliga välmående, och vi behöver upplevelser av paradiset för vårt själsliga välmående.
Allt är egentligen väldigt enkelt, men vi människor är så förblindade av det vi tror är vår egen förträfflighet.
Jag nämnde de 3 P:na, den mänskliga potentialen, den inre kraften (power) och det paradis vi bor i. Inget av det här är skapat eller uppfunnet av människan, utan det är något som ges oss, varje dag och varje stund.
Innan vi insett det vet vi ingenting, är vi fullkomligt okunniga.
Det vilda och naturliga är Guds trädgård, är Paradiset, är grunden för all växtlighet och för mänsklig hälsa och välmående. Sedan kan vi människor syssla med vårt eget trädgårdsarbete och odlande, men det måste ske på den större trädgårdens villkor.
Det är helt enkelt en förutsättning för att hålla oss själva vid liv.