Det här inlägget innehåller delar som kan uppfattas som makabra. Så den känsliga kan stoppa här. Såvida inte nyfikenheten är större än känsligheten.
Det makabra är också en del av verkligheten, och behöver därför undersökas.
Det är sällan jag ser på annat än eventuellt någon fotbollsmatch på tv då jag är ensam, men om någon annan slår på tv:n kan jag också låta mig uppslukas av den en stund.
Häromkvällen var Amanda här och vi såg en amerikansk kriminalserie.
Det började med att man fann ett lik fullt av larver, insekter och andra småkryp.
Det kan tyckas otäckt, men det är ju precis det som händer sedan en kropp grävts ner i jorden efter att en människa förklarats död.
Och det är inget konstigt i sig.
Vi är beroende av de här små krypen för vår överlevnad, dels utgör de föda för djur längre ner i näringskedjan vilka så småningom äts av större djur och till slut av människan och dels behövs småkrypen för att hålla jorden uppluckrad.
Att vi ger tillbaka vår kropp till jorden är egentligen inget annat än att låta livet fortsätta genom oss.
Då kan man fråga sig om det ens finns något sådant som döden?
Beroende på hur man ser på det tar antingen allt slut vid det vi kallar döden, eller så är det bara kroppen som dör och vi lever vidare genom medvetenheten eller själen.
Att kroppen dör är de flesta ändå överens om, men är det verkligen så?
Kroppens processer fortsätter efter att den dödförklarats, och den bryts ned steg för steg och en sådan process måste väl kallas levande. Det är en förändring som pågår.
Och som sagt var blir kroppens delar mat för småkryp nere i marken, och håller dessa vid liv så kroppsdelarna dör inte heller. Egentligen är det väl inget annat än skelettet som blir kvar för döden att ta hand om. Och inte ens det, för om tiotusen år kan det komma en forskare, eller vem som finns här då, som gräver upp skelettet och börjar undersöka det.
Kom du så här långt? Jag varnade dig i alla fall, fast varför ska man behöva varna för något som är en del av verkligheten och fullkomligt naturligt?