På tal om att släppa taget, i en text för någon dag sedan.
Den tid vi lever i är en ypperlig tid för att lära sig denna konst;
att inse att allt vi har här i livet bara är till låns;
saker och ting, andra människor, våra uppfattningar, ja till och med vår egen kropp.
Allt som någonsin kommer till oss kommer en dag också att lämna oss, eller vi lämna det eller dem.
Medvetenheten om detta faktum är det som verkligen låter oss uppskatta det vi har medan vi har det eller dem.
Eller att säga att vi har någonting är egentligen fel, för vi har ingenting på riktigt men det eller de är närvarande i vårt liv under en tid.
Att säga att vi en dag, och det kan vara vilken dag som helst, ska skiljas från de människor som står oss närmast kan låta deprimerande, men det är ju helt enkelt ett faktum
…och det som ofta är oss ännu kärare än våra medmänniskor är våra uppfattningar, dessa uppfattningar som för övrigt är det som formar alla våra förhållanden till andra människor.
Tänk att behöva skiljas från dessa invanda uppfattningar, det kan kännas närmast otänkbart för många.
Att släppa taget om saker och ting, om andra människor och om våra uppfattningar betyder inte att vi behöver skiljas från dessa, det betyder bara att vi lär oss att se dem för vad de är
…rikedomar som berikar vårt liv under en tid.
Samtidigt kan vi se att det innebär att det eller de vi ogillar också bara är till låns, och en dag kommer att vara borta
…den insikten kanske också är en rikedom i sig, eller i varje fall kan lätta upp humöret.
——-
Besök gärna även Watcher on the Hill på Telegram, för delningar från världen.