Världen, det vill säga allt från vår närmaste mänskliga omgivning till samhället till det globala låter oss tro att formell utbildning är den högsta formen av kunskap
…men det är helt enkelt inte sant.
Formell utbildning lär oss om dittan och dattan, beroende på vilket område vi studerar, den ger oss kunskap för samhällslivet och yrkeslivet
…men dessa är inte det verkliga livet.
Endast livet kan ge oss kunskap för livet, och det är kunskap som vi kan ta till oss varje stund. Allt det livet för i vår väg är sådant vi kan lära av. Varenda människa är vår lärare. Vartenda djur är vår lärare. Varenda situation är vår lärare.
En människa kan vara full av kunskap, men ändå inte veta egentligen någonting, en annan kanske aldrig har öppnat en bok, men har en massa livskunskap i form av insikter och visdom.
Det handlar inte om kunskapen som sådan, utan det handlar om oss själva, hur vi hanterar kunskapen och det vi lär oss. All kunskap är inte sanning, utan vi måste själva lära oss att se och förstå vad som är sant och vad som är falskt. Det kan ingen annan göra åt oss.
I grund och botten finns det inte ens någon absolut sann kunskap, därför att all kunskap är underkastad förändring.
Att tro att man vet är att visa på ren dumhet, för det betyder att man stänger dörren för ytterligare kunskap. Varför skulle man forska vidare om man redan tror sig veta?
Den kunskap som samlas på hög är inte verklig kunskap. Den verkliga kunskapen finns i insikten om hur lite vi vet.
För att låna från en text för en tid sedan;
Sedan kan vi ta det hela ännu ett steg längre och se att planeten Jorden i sin tur ingår i ett ännu större system, i en galax och i hela den oändliga rymden.
Då har vårt perspektiv blivit ännu större, och det är ett faktum att om planeten Jorden ingår i denna oändliga rymd så gör vi det också, varenda en av oss.
I det perspektivet kan vi se att alla dessa ”sanningar” vi bär på i själva verket är små, små fragment av något som är oerhört mycket större. Så vad vet vi egentligen om någonting?
Allt är en del av något större, och kunskap handlar inte om att lära sig allt mera om allt mindre fenomen utan om att våga inse alltings storhet.
…och att inse att världen, makten, formell utbildning och dylikt är modefenomen som ständigt förändras, medan det verkliga är tidlöst och oändligt.
Det verkliga kan inte förklaras, inte definieras och ges en etikett, inte på något sätt begränsas. Det bara är, oförklarbart, gränslöst och evigt.
Det finns en kunskap som går bortom kunskap. Det är den högsta kunskapen.
Det innebär att vara medveten om vad man vet, och framförallt vad man inte vet, och att vara öppen för det nya som finns där varje dag.