Det är för lugnt på den österbottniska landsbygden.
Den slutsatsen kan man dra sedan det utlysts en tävling om att skriva en kriminalroman i österbottnisk miljö.
Om det begås för lite mord och brott i verkligheten måste dessa tydligen skapas i fiktionen i stället.
Kanske leder det ena i slutändan till det andra; ju mera mord och brott i fiktionen desto mera verkliga mord och brott också.
Vi människor påverkas av det vi läser.
Kriminalromaner och deckare hör till de mest lästa böckerna.
Kan hända beror det på att människor själva lever i en så tråkig tillvaro att de måste söka spänningen i andras olycka och död genom böcker. Det är på något sätt samtidigt spännande och tryggt så länge det sker i bokform. Man behöver inte själv bli inblandad.
Själv har jag inte läst en kriminalroman eller deckare på flera år.
Och mår riktigt bra trots det…eller tack vare det.
Mitt liv är alldeles tillräckligt spännande ändå.
Jag har inte behov av några mord i min tillvaro.
Förutom spänningen finns där också en psykologisk dimension som kan vara lockande i kriminalromaner och deckare.
Men varför stimulera den destruktiva sidan av psyket då vi kan stimulera den konstruktiva sidan?