En sak de här som eftersträvar världsherravälde, med hänvisning till förra texten, glömmer är att för att erövra världen måste man först erövra sig själv
…och den här glömskan, eller snarare okunskapen, är orsaken till att försöken att nå totalt världsherravälde alltid misslyckas.
Det är till stor del baserat på tron att människan i första hand är en tänkande varelse som kan erövras genom tankekontroll eller andra kontrollmekanismer, men människan är så mycket mera än det
…vi är andliga, medvetna, varelser med hela den universella intelligensen och den gudomliga kraften inom oss
…och även om de flesta likt maktstreberna inte är medvetna om det här, är den här kraften vårt sanna jag, och den kan inte erövras av någon annan än oss själva.
Det är när vi tappat kontakten med den här kraften, med oss själva, vi låter oss förledas av andra.
Vi kan kalla den livskraften, för den är livet självt, och när det hotas väcks den slumrande medvetenheten i tillräckligt många människor
…och det sker inte genom information, även om vi ofta kan uppfatta det så, utan det kommer ur en djupare källa, intuitionen
…för utan en djupare insikt är all information mer eller mindre värdelös.
Den som försöker erövra världen, det vill säga styra över människa och natur, utan att först ha erövrat sig själv kommer ofrånkomligen förr eller senare att gå vilse i förvirring, och falla i sin egen grop
…för även om man kan uttrycka det som George Bernard Shaw gjorde;
Ju längre jag lever desto mera övertygad blir jag om att den här planeten används av andra planeter som ett dårhus.
…är livets intelligens så mycket större än mänsklig dårskap.
De här världserövrarna kan ställa till med mycket skada, men är i slutändan själva offer för sin egen dumhet, de försöker på ett komplicerat sätt nå något som de redan har
…för den som erövrat sig själv har samtidigt erövrat hela världen.
Det är i grunden så enkelt.
——-
Besök gärna också Watcher on the Hill på Telegram, för dagliga delningar av kvalitet snarare än kvantitet.