Har tillbringat ett par dagar i Paris den här veckan.
Det är kul att vara ute och uppleva saker och ting, och ibland förundras en del.
Som en sådan grej att ifall man beställer en kaffe, en öl eller liknande på en bar i Paris kostar dessa en euro mera om man sätter sig vid ett bord eller på uteserveringen än om man sitter vid bardisken.
En euro på en kaffekopp eller ett ölglas är ett ganska stort procentpåslag på priset.
Det här är naturligtvis inget problem, det är bara att betala ett högre pris eller att sätta sig vid bardisken för ett lägre pris, men man kan förundras över varför vi människor har sådana behov av att krångla till saker och ting.
Då livet i grund och botten är mycket enkelt.
Under resor kan man få uppleva saker och ting som man uppfattar som konstiga. Trots att de egentligen inte alls är konstiga, bara annorlunda.
Men vi behöver inte alls åka på resa för att uppleva det konstiga. Det är bara att lyssna till folk så förstår man det. För de allra flesta uppfattar sådant som deras grannar gör som konstigt. Trots att man kanske bott grannar hela livet. Grannarna gör saker och ting på ett annat sätt än vad vi gör.
Eller den människa man är gift eller annars bor tillsammans med. Båda parter bär med sig sina egna uppfattningar in i ett förhållande, och det går bra till en början medan den hormonella förälskelsen håller i sig. Men ju mera de inprogrammerade vanorna framträder desto mera börjar det gnissla.
Därför att i grunden bär vi alla vår egen lilla inprogrammerade kultur med oss, den som vi påförts av människorna i vår närhet.
Och alla får lära sig att just deras sätt att göra saker och ting på är det rätta.
Det mesta av det vi kallar kulturkrockar handlar inte alls så mycket om olika kulturer eller varifrån människor kommer, utan det handlar om våra egna begränsade uppfattningar om hur saker och ting och människor borde vara.
Det handlar inte om de andra, utan det handlar om oss. Det är vi, som individer, som förorsakar krocken, oavsett om den sker med någon från ett annat land, en granne eller någon vi bor tillsammans med.
Det gemensamma för de flesta av dessa kulturkrockar, oavsett om de sker i det stora eller i det lilla, är att de uppstår i våra huvuden mycket mera än någon annanstans.
Det är vi själva som skapar dem. Därför att vi inte har förmågan att se att vi själva är lika konstiga och annorlunda som de vi anser vara konstiga och annorlunda.
Människor borde inte alls vara på ett sätt eller annat, de borde vara precis som de är. Den dag vi kan acceptera människor som de är, den dag vi inser att annorlundaskapet är det naturliga kommer de flesta av våra krockar att upphöra.
Och livet bli så mycket enklare.