En sak man kan notera då man vandrar längs den här leden är att så gott som alla människor man möter är vita, medelålders eller pensionärer, så kallade västerlänningar.
De flesta är dessutom från Frankrike eller behärskar franska i större och mindre utsträckning.
Det är inte mycket till mångkulturalitet, även om människor naturligtvis har olika bakgrund och kommer från olika förhållanden.
Det var betydligt större variation på människorna under första delen av vandringen.
Bara i Närpes är det större variation, ja till och med i lilla Pjelax.
Inget fel på de människor som vandrar här, men det är lite som om man får sin information enbart från dagstidningar. Det blir en ganska ensidig bild av världen.
Läste någonstans att 40-50 000 människor per år går iväg längs leden från Le Puy. Ännu fler går i Spanien.
Man kan fråga sig varför dagens västerlänningar har ett sådant behov av vandring.
Alla har naturligtvis sin egen anledning, men i grunden söker de flesta antingen något eller flyr något.
Hur hittar vi då rätt och vet var vi ska sova natt efter natt?
Jag har tidigare nämnt de vitröda markeringarna och skyltarna som visar vägen, men det finns också andra hjälpmedel, som guideböcker.
Den som jag förstått är vanligast och som jag själv använder heter Miam Miam Dodo eller Le Guide (Guiden).
Här finns samtliga övernattningsplatser längs rutten noterade med telefonnummer, antalet platser, pris, vilken service man erbjuder och vilka språk man pratar (det sistnämnda ska dock tas med en nypa salt). Dessutom finns annan form av service, som barer, restauranger, och om det finns affär och bankomat, också noterad.
Det är bara att kolla vad finns på varje ort och så får man planera in var man ska stanna.
Här finns också avstånd mellan orter och höjdskillnader.
Det är helt enkelt en användbar guide, som uppdateras varje år.
Den täcker den franska delen av vandringen. Tidigare har det varit en bok, men från och med i år är den delad i två böcker.
Så kan man ta dubbelt betalt för den, som en man krasst konstaterade.
Guiden är dock nästan enbart på franska, förutom en del info på andra språk i inledningen, men det mesta är ändå förståeligt.
En annan sak som hör vandringsleden till är det lilla häftet i vilket man samlar stämplar (credentials) från varje ställe man stannar på.
Det är inte så noga med det här i Frankrike, men i Spanien måste man ha det för att få övernatta på härbärgen.
Tyvärr är det inte så att man får en gratis natt efter tio stämplar eller så.
Dagens destination heter Espalion, och är den största orten i Frankrike hittills.
Igen blir det en gite med halvpension.
Efter tre nätter ensam får jag i natt sällskap av åtminstone en annan vandrare (en av männen på första bilden).