Vid årsskiftet trädde någonting som kallas ungdomsgarantin i kraft i Finland.
Det går i korthet ut på att unga ska garanteras en arbetspraktikplats eller en studieplats efter att de gått ut skolan.
I Finland räknas man som ung tills man fyllt 30 år.
Det sägs att barn inte längre får vara barn, å andra sidan får vuxna inte heller vara vuxna.
Barn blir i dag ungdomar vid ungefär tre års ålder och sedan sitter det i tills de fyllt 30 år.
Ja, eller egentligen ännu längre för pappa staten och mamma myndigheterna ska ju ta hand om oss ända till graven.
Det ryktas till och med om att Sankte Per och Lucifer, beroende på vart vi hamnar efter vår vandring här, numera har varsin stab med byråkratänglar som tar hand om oss när tiden är så långt liden.
Tillbaka till ungdomsgarantin. Är det ett problem att ungdomar saknar arbete eller en studieplats?
Det är ett problem om vi gör det till ett problem.
Det blir också ett problem av den anledningen att människor i dag binder största delen av sin identitet till vad de gör.
De roller man spelar tar över hela ens tillvaro och man glömmer bort vem man egentligen är.
Man ser på sina medmänniskor och bedömer dem efter vad de gör, och man ser på vad man själv gör och jämför sig med andra.
Det här leder till att människor tillbringar största delen av livet med att göra saker bara för att man förväntas göra dem.
Vad en människa gör är i grund och botten fullkomligt irrelevant.
Det som betyder något är vem hon är.
När en människa är den hon är, sitt äkta jag, då gör hon också det som behöver göras.
Vi har allting bak och fram i dag. Vi försöker hitta oss själva genom allehanda görande, när den rätta vägen börjar vid att finna vem man är och sedan agera utgående från det.
Vad ungdomen egentligen behöver är verktyg för att finna sig själva. Dessvärre måste de och gå och söka dessa verkyg på egen hand, för vi som är lite äldre har i vår förvirring förlagt de verktyg vi en gång hade tillgång till.
Den stora risken är att vi leder de unga samma väg. För hur ska förvirrade människor kunna leda andra någon annanstans än in i förvirring?