Mänskligheten befinner sig i en av de mörkaste tiderna i sin historia
…men vi är på väg mot ljuset.
Frågan är om det är ett ljus som kommer att förblinda oss;
är vi på väg från en ytterlighet till en annan?
Jag säger inte att det är så, jag säger bara, var uppmärksam.
Därför att;
…ett bländande ljus kan vara lika förvillande som kolmörker
…och godhet kan vara lika destruktivt som ondska.
Det är som med solen, om vi stirrar in i den blir våra ögon skadade, men om vi utnyttjar dess ljus kan vi låta den lysa upp vår väg.
Vi bör alltid låta det inre ljuset, medvetenheten, leda oss
…med öppna ögon kan vi låta det inre ljuset leda oss genom mörkret
…med slutna ögon kan vi låta det inre ljuset leda oss utan att bli förblindade av det strålande ljuset.
Då kan vi undvika att gå från en ytterlighet till en annan, ytterligheter kan verka lockande men de har ingen hållbarhet, de tröttar ut en.
Och jo, jag är medveten om att de flesta fortfarande är så uppslukade av mörkret att de inte ser det ljus som kan skönjas vid horisonten men en dag snart kommer det att lysa upp
…låt dig då inte förblindas av det.
Låt det inre ljuset leda, det ljus som brinner med klarhetens låga, inte för svagt och inte för starkt
…vilket i praktiken betyder att inte låta sig överväldigas av det ena eller det andra, utan att kunna se med en viss distans, för när vi är för involverade i något kan vi inte se klart.
Vi behöver distans och balans för att kunna se med klarhetens ögon.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för delningar med distans och balans.