Allt det jag skriver är av kärlek.
Kärlek är inte att alltid vara till lags, alltid hålla med, alltid smeka medhårs
…ibland är det mest kärleksfulla vi kan göra att inte hålla med någon.
Att alltid vara till lags, att alltid söka det bekväma är ett av de största sveken vi kan begå både mot oss själva och andra.
Att våga gå emot det falska, och stå upp för det sanna är en av de största kärleksförklaringar vi kan ge.
Kärlek är att våga vara obekväm när sanningen finns i det obekväma. Det sanna hittas förresten sällan i det bekväma.
Se bara på livet självt, kärlekens källa, det vill oss väl, varför skulle det som ger oss liv vilja oss ont, men det ger oss inte bara medgång och sol och bekvämlighet
…livet vet att vi behöver uppleva motgång och regn och besvärligheter för att växa, för att bli medvetna
…livet vet att vi måste våga utmana våra rädslor, vår bekvämlighet och vår själviskhet för att nå dess djupare dimensioner.
Det är ren och skär kärlek. Livet är kärlek
…men det låter oss sällan hitta kärleken sådär bara, utan det kräver för det mesta att vi går genom det hårda för att finna det mjuka, går genom mörkret för att nå ljuset, att vi upplever svårigheter för att finna det enkla.
För kärleken finns i det enkla, i det naturliga, i det sanna och äkta. Den är livets grundläggande drivkraft.
Det är kanske på grund av allt detta vi i allmänhet hittar mera kärlek hos dem som befinner sig på samhällets skuggsida än hos dem som står i dess rampljus.
Det här behövde sägas i dag, för vi tappar så lätt fokus på vad som är det centrala.
——–
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för delningar med kärlek.
Kommentera