Jag har medverkat vid en förlossning, men jag har av naturliga skäl aldrig själv fött barn, och kan av den anledningen inte helt förstå upplevelsen av det.
Så mycket har jag i alla fall sett och förstått att födslovåndorna, om man kallar det så, blir värre och värre
…fram tills att barnet kommer ut och allt lättar.
Det är lite så med världen i dag, den genomgår en födsloprocess där en ny form av värld håller på att födas fram
…och ju värre det blir desto närmare själva förlossningen är vi.
Det kan inte vara långt kvar. När som helst kan vattnet gå, sedan följer den kanske tuffaste delen, krystandet innan vi är där.
Kvinnor överlag, och speciellt de som fött barn, känner till det här. Det är kanske därför som det är mest kvinnor som står i förgrunden i framvärkandet av den nya världen.
Det är överhuvudtaget inte många som har mod och ryggrad att stå upp mot de övergrepp och den tyranni som utspelar sig framför våra ögon i dag, men av dem som gör det är majoriteten kvinnor. Det är varje rakryggad mans sak att stå vid deras sida.
Det är vår gemensamma sak att ta oss ur det gamla in i det nya. Vem är redo för krystandet, vem är redo för den hårdaste delen av allt?
För det är något vi måste gå genom, en förlossning är sällan lätt, och definitivt inte en som föder fram en helt ny värld.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för förlösande delningar från världen.
Kommentera