En av de stora och livsavgörande skillnaderna mellan barn och vuxna är att barn förstår att de sagor som berättas för dem är sagor, medan vuxna upplever de sagor de hör som verkliga.
Därför lever barn närmare verkligheten i en större glädje än vuxna som lever fjärmade från verkligheten i upplevelser av bekymmer och konflikter.
Verkligheten är vare sig ett bekymmer eller en konflikt, den är som den är, och vår upplevelse av den är helt baserad på hur vi ser på den.
Vuxna upplever nästan hela sin tillvaro genom minnen och fantasier, med endast små glimtar av verkligheten nu och då.
Man lever i en värld av begränsade tankar och idéer. Tankar och idéer som så gott som helt och hållet kommer från andra, men vilka man tar till sig som sina egna och nästan aldrig ifrågasätter. Det är en sagovärld.
Verkligheten är oerhört mycket mera omfattande än vad som kan beskrivas med mänskliga ord.
Den kan bara upplevas direkt i det som är här och nu, den kan inte upplevas genom tankar och idéer formade till ord och meningar. Detsamma gäller kärleken, sanningen och allt som är äkta
…och det finns mera äkthet i barnens sagor än i vuxnas.
Verkligheten kan vara barnsligt sagolikt vacker.
Vilket ljuvligt uttryck! Och så sant! Jag har ibland snubblat in i en sådan verklighet..
Du sa det så fint:
”Verkligheten kan vara sagolikt vacker”.
Ole (du märker att jag läser din blogg)
Tack så mycket!
Verkligheten är vacker, men vi låter våra mindre vackra tankar och föreställningar skyla dess skönhet.
Ha det gott och njut av de vackra!