Det heter att vi inte kan gå tillbaka och göra om det som vi gjort i det förflutna, och att vi därför ska inrikta oss på vad vi kan göra nu för att skapa framtiden.
Även om jag till största delen omfattar den inställningen är den inte helt sann.
Det är förvisso sant att vi inte kan göra det ogjort som vi en gång gjort, men vi kan ändå förändra det.
Det vill säga vi kan förändra vår syn på det.
Eftersom historien baseras på uppfattningar och historier kan vi förändra historien genom att förändra vår syn på den och våra historier om den.
Vi har en bild på vår näthinna av det som hänt. Stannar vi upp och betraktar bilden förändras den sakta men säkert. Nya detaljer framträder som vi inte lagt märke till tidigare. Ju längre vi betraktar den desto mera förändras den.
Det kan hända att jag gjorde något i går som jag uppfattade som ett misslyckande, och det gör mig på dåligt humör.
I dag kan jag ändra min syn på det och se att det gav mig en erfarenhet, och att det i slutändan egentligen var det bästa som kunde hända, och det gör mig på gott humör.
All historia är beskriven ur betraktarens synvinkel, och därför öppen för tolkning.
Ändå finns det inget skäl att tillbringa någon större tid i det förflutna, för tillvaron är något vi skapar genom aktiv handling och det kan vi bara göra här och nu.
Levnadskonst är att ständigt skapa och måla den verklighet man vill leva i.