Det talas om den västerländska civilisationen.
Det att vi har skrivna lagar är inte ett tecken på civilisation, det är ett tecken på att vi är ociviliserade. Att vi inte kan umgås som folk med varandra på naturligt sätt.
I den situation vi befinner oss i dag behöver vi ändå de här lagarna.
Den västerländska civilisationen har ett högt teknologiskt kunnande, men det teknologiska kunnandet i sig självt ger oss inte välmående.
För verkligt välmående behöver vi ha den inre teknologin i skick. Den inre utvecklingen måste föregå den yttre.
Vi är ännu underutvecklade i vårt förhållande till varandra, och i vårt förhållande till naturen. Det har funnits och finns fortfarande gemenskaper som varit och är mer utvecklade på det här området än oss västerlänningar.
För om vi tror att teknologin gör oss civiliserade lever vi i en stor lögn. Det gör den inte och kommer aldrig att göra.
Det är endast via vår inre utveckling vi kan nå civilisation.
Egentligen är det också en lögn att prata om förhållanden, därför att i verkligheten är vi ett med varandra och med naturen, vi delar samma utrymme, samma värld, andas samma luft, och är en del av naturen.
Vi kan inte skilja åt oss själva och naturen, utan naturen finns inte vi heller.
Det kan hända att vi ”tvingas” bli mer civiliserade, det vill säga ta mera direkt ansvar både för oss själva, varandra och naturen, snabbare än vi anar.
Den västerländska civilisationen som vi känner den i dag är på god väg att upplösas, och en dag kanske vi vaknar upp till en helt ny värld.
Den här förändringen har varit på gång länge, men det finns en hel del tecken som tyder på att ett större genombrott kan vara nära förestående. Ett genombrott är för det mesta resultatet av en långvarig process, men när det sker går det snabbt och överraskar de flesta.
Ett av de tydligaste tecknen är den polarisering, tudelning, den osäkerhet och det kaos vi på många sätt upplever i världen i dag.
Kaos är ett tillstånd som förebådar en större förändring.
Det sägs att det är som mörkast just innan det ljusnar, och vi lever i en tid av djupt mörker just nu. De flesta är bara inte medvetna om det.
Dagens västerländska människa är inte särskilt upplyst, våra förfäder, de antika grekerna, var av allt att döma på en avsevärt högre nivå. Upplysning handlar inte i första hand om kunskap, det är den yttre utvecklingen, utan om vår kontakt med den allomfattande universella intelligensen, den inre utvecklingen.
Vi behöver en ny tid av upplysning, och det ljusnar vi horisonten.
Ur kaoset föds något nytt. Kanske en mera civiliserad värld.
Det beror till stor del på om vår inre utveckling hänger med.
Vad det innebär i praktiken är det ingen som vet i dag.
Eller så är det här bara fria fantasier. Det får tiden utvisa.